Leaving friends

Min tid här i Az är nästan slut.

I eftermiddag hade tiden kommit för att lämna mina vänner i Södra Arizona och bege mig ett par timmar norrut till Phoenix varifrån jag ska flyga hem i övermorgon. Innan dess blir det en dags slappande kombinerat med shopping.

Södra Arizona bestämde sig för att tacka av mig med inte mindre än två riktiga åskväder, ett åt vardera håll.  Jag åkte lite som i en tunnel och hade vackra blixtar längre bort på båda sidor och bakom mig. Men inget oväder där jag körde.

Närmare Phoenix byttes blixtarna mot sandpartiklar som vindar blåst upp, det som här kallas "Blowing dust". Det blev väldigt fina vyer med solljus från den nedåtgående solen som reflekteras i de partiklarna och skapar ett dis som var väldigt vackert.
Tyvärr har jag inga bilder på detta utan ni får hålla till godo med bilder på hästar istället.

Horses and friends

Det finns en variation av raser på de hästar jag får rida här.

De är alla välutbildade och väldigt trevliga att rida.
Mina vänner har gjort och gör ett otroligt fint jobb med alla hästarna de har hos sig både sina egna och de de tränar åt andra.
Känner mig lyckligt lottad som får chansen att rida här. Det är så otroligt nyttigt att få chansen att rida så fina hästar och få deras hjälp att bli bättre ryttare.

För den som undrar kan jag inte välja en favorit, alla är roliga och lärorika att rida.
Men om jag måste så är det nog Art och Trecho som tävlar om förstaplatsen.
Art var otroligt rolig att rida, och han är ju vacker som en sommardag.
Trecho tycker jag väldigt mycket om då fallit för dessa små energiska paso finos.

Art

Lykie

Melody

Trecho

Friends

Jag har det så bra att jag ligger lite efter med bloggandet.
Här kommer lite bilder från de vänner jag var hos när jag åkte på bergvägarna jag beskrev i tidigare inlägg.

Sedona

I området omkring den lilla staden Sedona finns otroligt vackra röda klippor.

Mountain roads

Jag har precis besökt några vänner längre norrut i Arizona och jag måste säga en sak, och det är att jag älskar bergsvägarna. Tyvärr är det lite svårt att stanna längs dem, men jag önskar att jag kunnat ge er en bra bild som verkligen är beskrivande för hur vägen ser ut.

Det går mycket upp, sen lite ned och vidare upp igen ända tills man tagit sig över det och kan komma ned på andra sidan och det samhälle som ligger där.

Svänger hit och dit, i allt från 45-graders till mer än 180 graders kurvor.

Slår lock för öronen av och till, och jag bara älskar det.

Det känns verkligen att man faktiskt klättrar över ett berg med bilen. Bromsar och motor får jobba, och framförallt får hjärnan jobba för att köra säkert och i lagom hastighet.