Debut!

Årets tävlingsäsong har startat.

Med en nervosistet i kroppen som stundtals fick mig att må lätt illa så förberedde jag häst, packade bil och lastade häst. Sedan var vi på väg.

Väl framme i god tid så anmälde jag oss i sekretariatet och gick upp på ridhusets läktare. Ganska snabbt kom jag fram till att jag var för nervös för att sitta där. Åter till bilen och pratade lite med maken innan jag klev ur. Med någon kvart till godo innan det skulle bli lagom att lasta ur så hjälpte jag ett par medtävlare att hålla häst medan de sadlade. Det kändes bra att ha en syssla, ananrs hade jag säkert velat ta ut honom onödigt tidigt.

På framridningen kändes Eikar precis så som jag hoppats, lite seg men lyhörd. Peppade på honom lite och han svarade ganska bra.

Sedan var det dags att hålla sig beredd, några nervösa minuter var det innan det var vår tur att gå in. Travade bestämt två varv runt hela fyrkkantsspåret först, vilket var bra eftersom han tittade lite på en lucka i sargen. Hann även med ett par voltvarv innan startsignal.

En lite nervös men ganska trevlig ritt gav oss sedan 56.36 procent. I både mitt och hans livs första LB3.
Jag är nöjd! Nu är det bara att träna på.

Vår, uppladdning och sommarplaner.

Våren börjar krypa närmare inpå och tycks återigen vinna över kallfronterna.

Solen har ivrigt tittat fram ett par dagar och även om det idag är lite molnigt och det talas om tråkigare väder så ger det ett löfte om mer sol, torrare väder och vacker vår. Det är bara att hålla ut och vänta, en vacker dag snart så är den här.

Under denna fina vår som snart nalkas också Min och den guldgulas första riktiga tävlingssäsong. Under knappt två månader har vi planerat in inte mindre än fem tävlingar. De flesta av dem så kallade Pay n´ ride. Ett alldeles utmärkt sätt att träna på att tävla.

Instucket bland uppladdning och tävlingsplanering så  har även en viss sommarplanering smugit sig in. Strömmen av idéer kring sommarens mål och aktiviteter är strid.
De saker jag vill fotografera, vänner jag vill besöka,  träningar jag vill rida.

Ännu är det för tidigt att planera något bestämt. Däremot är det härligt att fundera och tänka på att det närmare planerandet kommer att ske under den blommande, gröna vackra tid som ligger framför mig nu.

Semesterplaner skissas det också lite på, men då det bara blir en enstaka vecka i sommar och huvudsemester i höst är planeringen inte så långt kommen, en spännande resa står det i alla fall redan klart att det blir.

Fotoböcker!

Jag har precis fått hem del 2 i berättelsen om min tid hittills med Eikar:

Första delen ser ut såhär:

Jag kan verkligen rekommendera fotoböcker som ett sätt att föreviga och samla sina bästa fotominnen på det sättet. Det kostar en del men det blir väldigt fint. Prisklassen beror naturligtvis på vilken storlek och design man vill ha.
Ett nytt sätt att samla foton såsom vi förr gjorde vackra fotoalbum.
Dessutom en bra present till någon familjemedlem.

Jag har också gjort en fotobok om vår bröllopsdag:

Att vilja mycket! (Hästinlägg)

Både jag och min härliga häst vill oftast mycket, väldigt mycket.
Den här veckan har denna järnvilja gett oss både underbara upplevelser och lite överladdning.

Det började i måndags med den härligaste träningen på länge, kanske på sitt sätt även den bästa vi ridit någonsin.
Efter lite uppvärmning så kände jag att han började arbeta riktigt fint, lugnt och i precis rätt takt. En tanke for genom huvudet; Om han ska vara såhär trevlig får jag anstränga mig ytterligare lite till.
Det resulterade i att jag efter en liten stund satt och finåkte på en trevlig häst som var bekväm som om det vore en fin sportbil!

Igår red vi en mysig men överladdad uterritt. Ett och anant bocksprång blev det också då han var riktigt vårpigg, jag fick sänka min ambition att träna på samlade galopper till att han efter lite övertalning skulle vara lyhörd för broms och inte gå på som ett ånglok.

Idag började jag med att stega dressyrprogrammet vi just nu arbetar med tills jag var säker på alla vägarna. Efter det infann sig nog en viss andel tävlingsnerver vilket ledde till att det under det ganska långa ridpasset växlade mellan att han nästan var sportbilsbekväm och lite frustrerat spänd.

Summan av det hela är positiv, jag kunde (äntligen) även de luriga delarna av programmet, han gick överlag bra men blev överladdad och stark när han blev trött. Nu suger vi i oss det och laddar om med lite mer lagom prestationsvilja.