...när hästen blir rädd och man trillar av på grusväg.
Ingen större skada skedd en samling blåmärken och en öm och lite svullen armbåge blev facit.
Kunde rida vidare lugnt i paddocken i ungefär en halvtimme efter fallet på en urtrevlig häst. Sedan gav jag upp för jag kände att jag inte kunde prestera så bra som jag ville på en för dagen mjuk och trevlig unghäst.
Stelare var det i morse, blåmärkena som jag innan inte kände alls och inte trodde skulle kännas visade att de minsann var där.
Smått negativ tänkte jag; pja man får väl städa eller nåt;).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar