Jag vill ha ett barn med Downs syndrom
Det är rubriken i en artikel i Aftonbladet skriven av en Anna Eklund.
Hur i hela världen kan man uttrycka sig så?
Jag önskar mig ett barn med Downs syndrom. En liten pojke eller flicka med knubbiga små fingrar, sneda pliriga ögon, spikrakt hår och stor rund tunga som vill slicka på allt.
Jag tycker faktiskt att det känns totalt fråmmande och idiotiskt på något vis. Hur kan man önska sitt barn att få leva med alla de problem som Downs syndrom innebär? Hon har nog inte tänkt igenom hur hon menar. Vad hon verkar säga i resten av artikeln är att hon skulle älska barnet lika mycket oavsett som det var normal och friskt, sjukligt eller med något annat problem.
Därför har jag avstått från NUPP-test, KUB och andra prover som kan visa om något är fel.
Varje gång jag har väntat barn har folk sagt att ”det spelar ingen roll
vilket kön det blir, bara barnet är friskt”. Sådana uttalanden har provocerat
mig, för vad skulle hända om det vore sjukt? Jag ska älska det ohämmat – friskt
som sjukt.
Det som hon uttrycker här tycker jag är helt ok, men att påstå att man önskar sig ett barn med problem? Jag känner mest att det väl är en förolämpning mot de som kämpar med Downs? Många blir dessutom mobbade för sitt avvikande utseende. Jag känner mest avsmak när jag läser hennes provocerande artikel. Antagligen endast skriven så för att väcka debatt. Vilken hon i och för sig väl just lyckats med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar