Jag har en ologisk rädsla. I morgon ska jag konfrontera den.
Jag vet att det inte är farligt, jag vet att rädslan är obefogad.
Jag känner hur det närmar sig, hur spänningen ökar och trycker på. Men jag kommer att göra det, jag kommer att klara det. Jag är nämligen fast besluten att hålla det vid endast en ologisk rädsla och inte låta det utvecklas till en fobi.
För att man ska kunna benämna det som fobi krävs nämligen att det påverkar livet negativt. Och förvisso är jag ju redan lite rädd inför besöket i morgon, men jag vägrar att ge efter för rädslan. Ologiska rädslor måste vara till för att trotsas, eller hur?
Om fobier:
Den drabbade får olika ångestsymptom. Ångestsymptom är normala och grundläggande varningssystem som i alla tider hjälpt människan att undvika och fly ifrån farliga situationer. Om symptomen kommer i vardagliga situationer som egentligen inte är farliga, utan "bara" upplevs som skrämmande, kan reaktionerna leda till stort lidande.
Symptomen brukar delas in i fyra grupper;
Fysiolgiska som ökad puls; andning och illamående.
Beteendemässiga; man försöker undvika/flyr situationen.
Tankemässiga; Jag dör, jag kommer att ramla etc.
Känslomässiga som rädsla, pinsamhet och ilska
Efter hand kan besvären bli mycket handikappande då den drabbade inte "bara" undviker det fruktade utan även det som man förknippar med det.
Läs mer här
..och här
Vad det är för läskigt jag ska göra? Jo, ta en vaccinationsspruta, farligt va?
3 kommentarer:
Klart det är till för att trotsas!
Du klarar det :-D
Men just spruträdd tycker jaddet verkar vara otroligt många som är ändå.
/Kattis (som nog är imun utan spruta nu ;-) )
Visst ska det konfronteras.
Jag tog min i går och fortfarande inga biverkningar.
Jag fixade deeeeet!
Men jisses vad nervös jag var innan. Höll mig dock väldigt lugn till precis innan sticket men sköterskan var bra och liksom bara gjorde det då:).
Jag är bäst, för jag trotsade rädslan!
Skicka en kommentar