lördag, maj 29, 2010

Matthet...

...är nog den allra jobbigaste känslan.
Smärta (inom rimliga gränser) har jag inga problem att uthärda, men att känna mig matt gör det så segt at ta sig igenom det vanliga. De hinder man normalt flyger över av bara farten kräver plötsligt att man samlar sig till ett ordentligt avsprång.

Som tur är händer det inte ofta och går förhållandevis fort över.

Inga kommentarer: