Sommarens sista dagar.

Det känns som att sommarens varma, milda luft så fått en kylig antydan till höst.
Det är nu jag håller fast vid somamrens sista dagar och vill förneka att den tar slut.
Det är också nu jag känner ett litet styng av avundsjuka gentemot de som bedyrar att hösten är deras bästa årstid. Kommentarer som att hösten är så vacker, höstern ger mig ro och att det ger en anledning att mysa inomhus ekar lite tomt för mig.

Jag försöker hålla fast vid känslan av en strålande varm och vacker höstdag, med klar kall luft och glömma alla de ostadiga dagar som ska komma. Jag hittar ett mål, en upplevelse och en sinnesstämning av acceptans.
Och sällan gör sig favoritartistens låtar så bra som på hösten...