Ranchliv!

När onsdagsmorgonen grytt vaknade vi på ett hotell i Tucson. En spännande dag låg framför oss. Direkt efter frukost matade vi in adressen jag fått i bilens GPS. Den guidade oss sedan till en ranch just utanför Tucson stad, en ranch som tränar, tävlar och har inackorderingar av en speciell gångartshäst som heter paso fino.

Vi möttes av ranchens mysiga hundar och en av gårdens anställda som visade oss i riktning mot rundcorallen. Vi gick dit och träffade då M som jag pratat med lite genom Bukefalos. Nu följde en spännande rundvandring på ranchen då vi presenterades för gårdens hästar (jag tror det var 24 stycken totalt, 22 paso finos, en hannoveranare och en islandshäst). Därefter fick vi se och lära oss mer om paso finon genom att titta på när M och hennes man tränade varsin häst.
Senare på dagen fick även jag prova först ett välmeriterat lite äldre paso fino sto och senare en av gårdens tävlingshingstar. Det var väldigt annorlunda men också helt fantastiskt kraftfullt och härligt. Det var lugna, känsliga och arbetsvilliga hästar som vida översteg mina förväntningar på paso finon som ras.

Dagen efter var det dags för ett kärt återseende, ett besök på den "cowboyranch" som vi besökte även vid vårt förra besök. När man kommer till familjen som arbetar med att hjälpa till på West fork möts man av ett härligt gäng hundar. Det är ranchens jakthundar som bor hos dem. Här i trakterna måste de emellanåt jaga bland annat pumor eftersom de då de blir för många eller för tama river boskapen.

Väl nere hos hästarna får vi först en lite lektion i westernridning i "the arena" medan K jobbar sin sista unghäst för dagen. När vi känner oss trygga med neckreining, start och stopp kommer K och vi rider ut i hagarna för att hämta hem en liten flock kalvar. Sedan får vi lära oss grunderna i boskapsdrivning. K visar och instruerar. Efter en stund får även jag träna på att skilja ut en kalv från hjorden medan de andra håller koll på att gjorden håller ihop i sitt hörn. Det är svårare än det ser ut att arbeta med kor men också helt fantastiskt. Så fort Buttercup såg boskapen ökade hon takten. Hon blev lite på tårna men lyssnar lydigt på varje liten vink.
Vilken kraft, smidighet och snabbhet quaterhästarna har.

Härliga ranchliv, det finns inte ord nog att beskriva upplevelserna med!