Allt på en gång?

Ni vet den där känslan, den som myntat uttryck som att en olycka sällan kommer ensam och att alla onda ting är tre..
När det händer något, något ganska stort som kanske gör att vardagen får något extra stressmoment och att man till exempel är orolig och får svårt att koppla av. Då är det väldigt ofta som det händer något mer, ofta är det inte ens bara en sak utan gärna tre eller flera.

Jag tror att den känslan av att allt drabbar mig eller allt händer på en gång har flera sidor. Naturligtvis spelar tur och otur in till en viss del. Vid några tillfällen otroligt mycket mer än man hade väntat sig. Den största anledningen till känslan av att allt besvärligt och jobbigt händer på en gång är att vi redan har en förhöjd känslighet för motgångar. Problem som vi när vi är vårt vanliga balanserade jag möter och löser med ena handen blir plötsligt större och kräver att vi tar båda händerna och sliter ordentligt för att övervinna.
Jag tror att det ligger mer psykiskt bakom än man vill tro, det gäller bara att hitta det enklaste sättet att hålla balansen och ännu hellre hitta ett sätt att bredda denna tunna lina vi balanserar på.

Varje motgång och jobbigt moment lär mig ytterligare något om hur jag på bästa sätt gör detta.
Här nedan följer några ordspråk som hjälpt mig ibland:
"Av motgångar blir man stark"
"Bättre att tända ett ljus, om än litet än att förbanna mörkret"
"Envar är sin lyckas smed, de flesta av oss är städet"
"Det som inte dödar härdar"
"Den som blir modstulen i motgång får föga uträttat"

Varför detta inlägg skrivs idag? Jo, som många säkert redan uppfattat så har min kära lilla häst fått en (förhoppningsvis) tillfällig luftvägsinflammation som är under medicinering. Just när detta hänt så hände även några andra mindre saker. Då fick jag under ett par dagar en galopperande känsla av at tallt händer på en gång som jag beskrivit ovan.