Energiuppbyggnad

Ja, det är så det känns nu.
Jag börjar hitta ur den sorgsna fasen. Den där lite förlamande känslan jag tidigare skrivit om dyker upp allt mer sällan.

Jag orkar pyssla med mer och mer små saker och har börjat göra mer än det mest nödvändiga. Tankarna når längre bort än bara några dagar också. Jag kan fortfarande bli enormt trött och behöva bara vila men stunderna blir åtminstone kortare. Det känns lite som en läkningsprocess pågår.
Läkningsprocessen verkar också medföra lite mer insikt, insikt i hur mycket jag kämpat och hur tråkigt jag egentligen mått. Hur ledsen jag varit och hur liten jag känt mig så länge.

Jag vill (och ska) ge det ytterligare lite tid, under denna tid hoppas jag att få lite adekvat hjälp. Stöd i att veta när och i vilken omfattning jag ska starta upp den normala vardagen igen. Också stöd i att i framtiden hantera och bearbeta situationerna där jag har/får problem bättre.

Jag vill helt enkelt ha en utbildning i att staka ut och bibehålla kursen.
Under tiden så njuter jag av det jag trivs bäst med, det som får mig att lägga undan alla tankar, vara och känna mig stark.

Jag ser ljuset bli starkare idag.