Något måste i vart fall göras och jag hoppas på några starka vindbyar som blåser mig framåt och in i något riktigt bra.
Många runt omkring mig upplever förändringar som lite svåra och framförallt läskiga. De tvekar, och är inte säkra på om de vågar ta steget. Jag känner inte ritkigt så. När jag väl kommit fram till att jag vill ha en förändring börjar jag genast ta steg för att försöka åstadkomma den.
Då de första stegen tagits ökar jag ofta gradvis takten vilket är precis vad jag börjat göra nu. jag är beslutsam, jag känner hoppet och det räcker förhoppnignsvis för att ett par byar av medvind ska hitta mig snart.
Min guldgula härliga hästvän då? Jo, han har lite överskott av vårenergi och har gett mig ett par tuffa veckor. När man är pigg så blir man spänd, och när man blir spänd så påverkas takt, tempo och min sits lite negativt.
Efter en hjälpande hand först från en stallvän och sedan min härliga tränare så lossnade det till sist.
Igår red vi ett lugnt och trevligt pass på tränsbett på utebanan.
Jag känner mig laddad med en antydan till de bekanta tävlingsnerverna. I år verkar det bli tävling även på lång bana. Läskigt men inte så lite spännande.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar