Rastlöshet och "ridförbud"

I lördags skulle jag smått ivrigt inviga Eikars nya hoppsadel. Ställde upp ett par låga hinder på ridbanan, värmde upp och började. Redan på tredje hindret kom vi in så tokigt och fel att jag åkte av, landade på en fot men fortsatte ned på marken där jag tog emot mig med tummen.

Det gjorde ONT!!
Ett besök på närakuten resulterade i diagnosen kraftigt stukad tumme. Det smärtade så pass att de lade gips som stabilisering för läkning och smärtstillande. Gipset ska sitta i två veckor.

Redan efter ett par dagar bet rastlösheten i mig, trots att jag kunde jobba utan problem.

Att vara hemma utan att kunna göra någonting i stallet är inget jag är van vid.

Idag rymde jag därför upp till svärmor och kattungarna hon fått av oss. Mysigt att träffa dem igen. Vi tog en promenad och spanade efter toppmurklor, tyvärr hittade vi inga, bara stenmurklor och de vill jag inte äta.

Katterna sprang med hela promenaden. När man ser de hoppandes på stenar, klättrandes i träden och springandes kors och tvärs så har man ständigt ett leende på läpparna.