Ibland känns det bara så trist, ensamt och jag vet inte vad. Jag gick till tåget hem och funderade på att ringa någon, någon som kunde peppa, prata bort en stund och bara få mig på andra tankar. Ett par namn dök väl upp i huvudet men nästa tanke var; nej jag ska inte störa, de är säkert upptagna. Jag är ändå inget trevlig just nu.
Varför tänker jag så, jag skulle ju i nio fall av tio bli glad om någon ringde mig vid den här tiden.
Varför har jag så svårt att ta lite plats? Och vem ringer ni när ni behöver prata med någon annan än er man/sambo?
.
2 kommentarer:
Du får ringa mig närhelst du behöver prata/gnälla av dig! Det hoppas jag du vet ;-)
Jag är väldigt glad över att ha dig att ringa om jag skulle behöva - ringer oftast inte jag heller men alltid skönt att veta att man har någon.
Pratar jag inte med jimmy så blir det oftast min syster som jag ringer. Sen har jag nog inga fler...
Skickar en peppkram!
Och vad gör man om man inte har nån bra kontakt med sin syster *mutter*. Hon skulle liksom inte förstå problemen då vi är väldigt olika
Jag ringer nog oftast mamma när jag väl ringer någon överhuvudtaget.
Att det ska vara så svårt att lyfta luren...
Skicka en kommentar