Idag red jag genom den gamla slottsträdgården, upp längs skogskanten och runt slottet. Det är så härligt att vi får lov att rida där.
Det är en så vacker miljö med den långa allén, det höga gräset och de mjuka grusvägarna. Den turen sätter verkligen fart på min fantasi och får mig att drömma lite dagdrömmar. Jag tänkte mig tillbaka i tiden till slottets "storhetstid".
Antingen så kunde jag ju vara slottsägarens dotter som var ute och red på min häst eller någon av tjänstefolkets döttrar som fårr låna en av arbetshästarna och av trädgårdsmästaren fått lov att rida i parken då adelsfamiljen som bor på slottet är bortresta. Det vilar ett vackert lugn över miljöerna där ute, lite tråkigt att det får växa igen och parken inte hålls öppen, men samtidigt ger det miljön en speciell känsla och charm.
När turen går vidare lämnar vi slottet bakom oss och rider genom den lilla byn med hus som tillhör slottet. Där bor det många barn som blir väldigt begeistrade och glada då de får klappa E. Jag passar på att snällt berätta lite för dem hur man beter sig kring en häst vilket de faktiskt verkar uppskatta. Eikar är så duktig och står snällt trots att han är lite spänd ett ögonblick.
Iväg i ökad trav på den långa grusvägen jag utmanar E att trava så fort han kan utan att byta till galopp. Bakom oss lämnar vi den vackra miljön och fantasierna, med vetskapen om att vi snart kommer tillbaka igen.
1 kommentar:
Det är underbart att tillåta sig själv att drömma sig bort på det viset. Jag brukar göra samma sak då vi rider till Salsta slott, älskar omgivningarna och inslagen av historia som finns därikring!
Skicka en kommentar