Den senaste tiden har jag vid några tillfällen funderat lite kring mitt beslut att helt sluta med alkohol. Eller ja, beslut och beslut, det har väl mer blivit så med tiden. Jag har väl inte direkt gjort ett uttalat ställningstagande och blivit nykterist och inte kan tänka mig att röra alkohol igen.
Däremot tycker jag inte om alkoholen och dess många negativa effekter. Hur många människors liv tror du inte alkoholen har splittrat på olika sätt? Samtidigt ser jag inget fel i att ta ett vin till maten eller en drink i goda vänners sällskap någon gång ibland. Bara det att jag själv inte gillar smaken av till exempel vin.
Jag har aldrig varit en stordrickande människa, jag har faktiskt aldrig varit så full så jag spytt eller haft svårt att minnas vad som hänt efteråt. Jag har nog bara varit vad en del skulle kalla "salongsberusad" medan jag anser att jag varit ganska ordentligt påverkad vid några få tillfällen i mitt liv.
För inte så länge sedan funderade jag lite över det hela, varför jag nu helt slutat med alkohol och hellre tar en läsk eller allra helst en alkoholfri drink vid de få tillfällen jag hamnar i en situation där jag förväntas välja mellan alkoholhaltiga drycker.
Efter lite funderande och konsulterande med en vän kom jag faktiskt fram till att jag inte haft trevligare (snarare tvärt om) de gånger jag försökt släppa loss och inmundigat några alkoholhaltiga vätskor. Det är snarare så att jag har trevligare om jag tar en alkoholfri kväll oavsett hur sällskapet gör.
Begreppet full och glad tycks inte existera hos mig, så då är jag hellre nykter och lycklig! Men, det är ju inte utan att man känner sig lite annorlunda då man dels inte dricker och inte riktigt förstår meningen med att festa ofta och länge.
I yngre år var jag gärna på uteställen med en god vän, men då för att umgås eller dansa, men även intresset av det har avtagit, det är inget jag saknar alls trots att det aldrig förekommer numera. Någon gång går jag väl ut och äter middag i sällskap.
Emellanåt funderar jag på om jag inte generellt är ganska osällskaplig, vännerna är lätträknade och ytliga bekanta likaså. Jag uppskattar en hemmakväll eller en ensam stund med djur och natur bäst.
Samtidigt så tror jag att jag upplevs ganska utåtriktad då jag behöver och trivs med att umgås i mindre till medelstora sällskap.
Det händer till och med att det tycks mig jobbigt att vara några timmar eller något dygn åt gången.
Blyg känner jag mig då rakt inte. Det är bara en känsla av att välja mitt umgänge väldigt noga, att bara sällskap inte duger, utan det måste vara sällskap som ger mig energi.
Ett sällskap som inte ger mig detta är jag hellre utanför, därav att jag nog av en del ses som ganska osällskaplig.
Den vackraste bilden jag sett denna månad:
Joel Sartore
Surfa gärna runt lite på fotografens hemsida och låt dig imponeras!
(Tack Johnny som hjälper mig att hitta till sådana sidor).
Ser gärna världen genom kameran, förälskad i hästar och arbetar med planering inom tågtrafik.
2 kommentarer:
Jag kan ju för min del tycka att en del viner är goda, dock inte alla och gillar jag inte så får det vara. Samma sak med en del slisk, det kan jag gilla, men ibland är det störande att det ska ha en berusande effekt *s*
Sambon tycker verklgien att den berusande effekten är ivägen, för han gillar skumma viner och beska öl. Men han har inget behov av att bli berusad (han är ju så knäpp ändå ;-) )
Däremot kommer jag (vi) att vara väldigt försöktig med alkohol i närheten av småttingarna, känns inte rätt med en sådan kombi.
/Kattis
Precis så är jag med! Eller ja jag gillar ju slisket i stället. Men den berusande effekten är i vägen där med, tur att slisk är lättare att göra alkoholfritt kanske;).
Skicka en kommentar