Dagen erbjöd nämligen en underbar lektion i hur fantastiskt det kan vara att ha ett djurs förtroende.
Flockdjur har ju som bekant en ganska strikt rangordning och litar instinktivt så väl som inlärt mycket på sin ledares bedömning huruvida de borde fly från potentiella faror. Vi som har sådana flockdjur (som hästar) vet ju hur viktigt det är att vara deras ledare och vinna deras förtroende och igår fick jag ett för mig aldeles övertygande bevis på att jag var just min hästs förtroendeingivande ledare.
Vad som hände?
När jag red en av våra vanliga rundor såg jag redan på håll att det kom motorcykel efter motorcykel på den lilla landsväg som vi rider på en del av rundan. Redan då funderade jag lite över det, men när vi närmade oss såg vi att det måste vara någon MC-träff. Då E tycker motorcyklar är lite obehagliga med sitt buller stod vi och tittade när ett tiotal körde förbi innan jag klev av och ledde honom ut på vägen. Ivrigt berömmandes ledde jag honom sedan förbi hela träffen med hundratals (jag uppskattade det till uppåt 200) motorcyklar, parkerade bilar och fikande människor som huserade precis intill vägen. Eikar tyckte det var något obehagligt med gick snältl igenom utan minsta problem, gissa om jag berämde ivrigt hela vägen. I slutet av området stannade vi till och blev fotograferade av hojåkaren "Otten" som hade vänligheten att dela med sig av bilderna till mig. Stor eloge till honom!
1 kommentar:
Visst är det underbart när man kommit så långt med pållen.
Själv har jag nog en bit kvar.
Skicka en kommentar