Det är något visst med att vara på väg till jobbet i ottan en söndagmorgon. Klockan var lite efter fem och staden sov. De enda som syns ute är några enstaka festprissar, ett par andra arbetspendlare och så jag.
Festkillarna är i det skicket som säger mig att de kommer få en tuff dag om de inte lyckas sova bort den.
Många man talar med verkar tycka att det är en pina att gå upp så tidigt för arbete en söndag, och visst har de delvis rätt. Det är inte kul första halvtimmen, men när man väl tagit sig upp och fått på sig kläder tar lugnet över, i alla fall hos mig.
I en stad som sover är jag på väg till min uppgift!
Jag tackar min lyckliga stjärna för att morgonpiggheten får mig att vakna till ganska snabbt och göra morgnar som denna mysig ändå.
Ser gärna världen genom kameran, förälskad i hästar och arbetar med planering inom tågtrafik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar