torsdag, januari 28, 2010

Perspektiv

Jag arbetar i en branch där det är ganska vardagligt att höra om dödsolyckor. Jag växlar mellan att ibland tycka det är förlamande hemskt och en olycka så vanlig som alla andra.

Varje år sker cirka 80 dödsolyckor på svenska järnvägsspår, varav omkring 60 är självmord. Ytterligare cirka 30 personer blir svårt skadade efter en påkörning och kanske invalidiserade för livet. Flest olyckor brukar ske vid terminsavslutningar, under midsommarhelgen och dagarna före jul.

Det som jag kan tycka är mest jobbigt är när jag själv reser och tågen är kraftigt försenade på grund av en olycka, den otålighet som känns runt omkring mig. Jag vill också komma fram, men ibland vill jag bara skrika åt dem att någon just dog och det kunde varit du. Visst är det många gånger självmord och då även det är tragiskt får de situationer där stressen kostat någon livet mig att må mest illa.
Det är skrämmande vilka risker människor utsätter sig för bara för att tjäna en minut, kvart eller timme. Vad är väl en timme mot ett för kort liv?

Olycksdrabbad Roslagsbana
Gravid kvinna omkom av skador efter tågolycka
 
All trafik tar längre tid vid olyckor och allt tar längre tid i snöstorm;).

Inga kommentarer: