Hästtjejer satsar som elitidrottare?

Idag belyser DN hur mycket tid vi hästtjejer investerar i vår hobby.
Artikeln handlar om unga tjejer som ännu inte har egen häst, vi som desustom har en egen häst med kostnader och ansvaret som krävs vet att det snarare är en livsstil än en hobby. Vi vet också att det är värt varje minut, varje krona och varje tidig morgon.

Att köpa en stor häst, som är utbildad och som kan tävla i lägre klasser, kostar från 25.000 kronor och uppåt.

Till det kommer kostnader för stallhyra, hovslagare, lektioner för privattränare, foder, utrustningen och eventuella besök hos veterinären. Stora pengar för alla familjer.
Men den krassa verkligheten behöver inte döda drömmar. I stället kan den skapa kreativitet och alternativa lösningar för att nå målet.

Vid varje tillfälle tillbringar de minst ett par timmar i stallet. För även om de själva inte rider finns det alltid något att göra. En häst att rykta, en box att göra ren eller bara en stunds gemenskap med vännerna.

– Klart att det finns de som undrar varför man håller på, men för mig är det som att komma hem när jag kommer hit.

Hela artikeln:
http://www.dn.se/sport/allt-fokus-ar-pa-hasten-inte-pa-mig-1.1208092

Jag och många andra har gjort just det. Jag sparade från det jag var sju år pengar till min blivande häst. jag har haft sammanlagt tre egna hästar (åt den ena var jag dock "bara fodervärd) och emellan den första och andra så gick det några år då jag endast hjälpte till med ett flertal hästar eftersom ekonomin ej tillät egen häst
Stallet är mitt andra hem, min återhämtningsplats och mitt "vuxendagis".
Jag önskar att alla fick uppleva hur det känns att brinna för något så, inte måste det vara hästar och stall men bara att vara så intresserad av något att det blir en livsstil, det borde alla få uppleva.