Kung Bore påminner oss om att hans tid är nu.
Efter att för några dagar sedan känt de första vårkänslorna spira tittar jag nu ut genom fönstret på ett idogt snöfall som aldrig verkar vilja sluta. Efter snön spås sedan kyla.
Glädjen över att moppen verkar problemen förhoppningsvis verkar vara slut förtas lite av Kung bore och hans upptåg. Jag försöker suga fast vid det positiva som finns att hitta. Ridungerlaget blir bättre och det kan bli många och långa busglada ridturer.
Det är bara att glatt snöra på sig snöskorna imorgon, ta ett djupt andetag och fortsätta traska. Promenaderna gör mig egentligen ingenting, jag kan behöva motionen. Värre är det med tiden det tar och busstiderna att passa. Det kräver en tidsmedvetenhet jag inte vill behöva ha.
Kung Bore utmanar oss och jag antar utmaningen och försöker ha så roligt det går under tiden.
Ser gärna världen genom kameran, förälskad i hästar och arbetar med planering inom tågtrafik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar