Mer kyla..

Saxat från DN:
Blåskimrande solnedgång, klar himmel.
Strax utanför Vittangi bryter vi minus 30-vallen.

Stannar till, bilen på tomgång enligt hårda order från uthyraren. Kan inte riskera att bilen inte startar.
Luften är så torr att det liksom luktar svagt av rök medan näsan domnar inifrån.
Snöröken hänger hundra meter efter lastbilarna, bildäcken sjunger mot det isiga underlaget, kvicksilvret ormar sig långsamt nedåt.
Det är mörkt när vi når Karesuando, glittrande silverkristaller i strålkastarskenet, 37,5 minus.

Bilen står under en presenning på gården, med älgskinn på motorhuven. Åke går ut och varmkör den med jämna mellanrum, dygnet runt. Skinnet håller värmen ett tag.

Skulle det knipa har han i och för sig en brännare att elda motorblocket med.


Kyla kan som sagt vara väldigt vackert. Nu har jag ju inte upplevt riktigt sådär extrema tepmeraturer, men jag har varit ute i minus 30 grader. Det är vackert, men man tar ju saker varligt.
Men när vi har de här extrema temperaturerna kan jag inte annat än facineras av att naturen är fantastisk. Uttrycket att det är gnistrande kallt talar en hel del om hur vackert det kan vara.

http://www.dn.se/resor/sportlov/ake-bor-ensam-i-sveriges-kallaste-by--naimakka