Intensivträning och mentalt magplask

Inspirerad av SM-ekipagen drog intensivträningen hemmavid igång. Två intensiva dressyrdagar i rad.
Jag minns inte när jag senast var så laddad inför en vanlig träning.
Första passet var bitvis väldigt trevligt men E var motsträvig och lite tramsig. Han visade sig ltie på styva linan och jag fick arbeta hårt på för att få den avslappnade trevliga form vi börjat vänja oss vid. Till slut så fick jag dock igenom min begäran och vi avslutade med mersmak inför kommande dag. I läxa fick jag att lära mig det svårare av de dressyrprogram jag avser att tävla längre fram.

Efter en god natts sömn väntade nästa lektion. Jag var fortfarande lika laddad och tänkte att det var lika väl att säga ifrån direkt när Eikar började tramsa. Det verkade fungera för stunden, möjligen med resultatet att jag fick en något överladdad häst. Mitten av lektionen löpte riktigt väl och jag började känns mig nöjd med prestationen. Programmet provreds och kändes okej. Plötsligt mitt i en övning slår pressen jag satt upp på oss båda hårt tillbaka. Eikar blir spänd, jag blir frustrerad och den onda bollen rullar fortare och fortare. Tyvärr slutar det i ett mentalt magplask där jag till slut får tvinga igenom det som ska göras på en spänd och nervig häst.
En kväll av dumma tankar på att ge upp och ilska över att jag reagerat så onödigt kraftigt innan jag till slut förlikas med att det som hänt har hänt och finner lite frid.
Igår blev det en uteritt med sänkta krav. Vi väljer att lägga fokus på lite tempoväxlingar i skritt. Med oss har vi stallkompisen L och hennes arab som också varit med på intensivträningarna.
Skam den som ger sig. I morse red jag igenom tramset med en ängels tålamod, mjuk hand, tålmodiga men bestämda korrigerande skänklar. Djupa andetag när frustrationen tränger på. Jag känner hur E blir spänd så spänd men fortsätter be om samma sak tills det känns bra. Avslutar med program och de övningar som förut gick fel. Sånär som på några missar från mig så funkar det. Vi är tillbaka på banan och har tagit ett steg fram efter våra två tillbaka i måndags.

Jag har också gjort ett träningschema i en form jag tror fungerar bra för oss.
Vill man så kan man och jag vill, jag VILL.
Jag biter fast i viljan suger i mig den för att kunna plocka fram vid nästa motgång.

Undrar om jag ser någon skatt på marken där ;)