Jag passade på att fira det med en lång ridtur. Vi var ute två och en halv timme jag och min lilla häst.
Vi såg en älg i början av turen. Den var så vacker och studerade oss nyfiket med fridfullt. När vi började närma oss sjöng jag en trudelutt mest för att göra den uppmärksam på oss och så den inte skulle bli för nyfiken och komma nära. Då travade den graciöst iväg vilket var precis vad jag ville. Eikar såg (och borde känt lukten av) älgen, ingen direkt reaktion från honom och absolut ingen rädsla.
Senare innehöll ridturen fler vackra ängar, mysiga skogsstigar och en liten rast för att äta fallfrukt vid ett ödetorp.
Den här turen var precis vad jag behövde. På sistone har det kanske varit lite mycket tankar och funderingar, även om de inte varit direkt negativa. Dessutom är den stora häst-tröttheten över mig igen. Tänk att jag glömmer hur det är mellan varje höst. I och för sig är det bara trötthet än så länge, humöret har inte rasat ännu i alla fall:).
Men som vanligt känner jag mig trött och tråkig eftersom det nästan jobb, häst, sova som energin räcker till just nu. Tur att maken är förstående när man knappt orkar konversera vettigt än mindre pyssla i hemmet på kvällarna;).
Några mobil-bilder från idag:
2 kommentarer:
Vilka mysiga bilder! Så hösttröttheten har anfallit dig med... vi borde ta o protestera mot den iallafall när den börjar lägga sig i hästandet... jag känner mig inte alls motiverad tilla tt pyssla med hästarna just nu. Uch...
Roligt med älgmötet och att Eikar inte blev rädd!
Ja, frågan är bara hur man protesterar bäst utan att det också tar energi;).
Skicka en kommentar