Nu när jag sitter här och funderar och skriver, i bakgrunden hör jag sorlandet av Markus som samtalar med sin bästa vän.
Vännen är på ett oväntat besök, då han för tillfället bor 100-tals mil härifrån. Han nämnde först igår att han kanske skulle komma på besök på vägen hem mot sin flickvän och gamla hemstad.
Det är något speciellt och trevligt med att höra de samtala, jag vet ju att det är bra för dem båda och de verkligen trivs med varandra.
Tidigare idag var jag i stallet, red ordentligt för första gången sedan olyckan där hand och handled fick sig en rejäl smäll. Handleden är fortfarande ganska blå, själva handen har läkande skrapsår och halva handen är ett ganska gulnat blåmärke.
På grund av detta orkade handleden bara med lite lagom ridning i drygt 20 minuter, men jag tyckte det var underbara 20 minuter. Visserligen ömmade handen liet och jag fick tänk på att skona den lite och kunde bara rida till 90%, men det var ändå fantastiskt. En stallkompis tog sedan över honom och red honom imponerande fint. Hon och jag rider på olika sätt men når ändå ungefär samma mål. Jag gillar att se andra arbeta min häst, för alltid lär man sig något intressant eller får en ny infallsvinkel kring något.
Igår skedde den stora jakten på två förrymda zucchinis, både jag och maken var helt säkra på att vi köpte fyra stycken i helgen och därmed borde ha två kvar eftersom bara två gick åt till helgens matlagning. Efter att ha kontrollerat både tänkbara och otänkbara gav vi upp och han gick och köpte nya zucchinis.
Antingen så har någon hustomte (katterna?) snott de försvunna, eller så har vi råkat slänga dem av misstag.
Ser gärna världen genom kameran, förälskad i hästar och arbetar med planering inom tågtrafik.
3 kommentarer:
bortsprungen zucchini lät inte så bra... hoppas den hittar tillbaka till ert kylskåp :-)
Oj hoppla, 100 mil bort och oväntat besök. Fast det låter lite osm om min sambo vore i farten *krax*
Härligt med ridningen även om det var lite, men en start ju :-D
Haha, fast han förvarnade ju dagen innan. Och sedan stannade han bara några timmar.
Sedan är det en av de personer jag inte har något alls emot att ha hemma, jag kan bli lite trött på både honom och maken om han är där 3-4 dagar. Några timmar sådär gör mig liksom bara glad att se honom.
Skicka en kommentar