Morgontrött... Jag?

Som jag nämnde igår är det blandade känslor kring att vara åter på arbetet och försöka hitta in i rutinerna igen.
En så enkel sak som att gå upp på morgonen, inte för att jag alltid brukar stutsa upp, men så långt ifrån det brukar det ändå inte vara.
De här första dagarna däremot har det verkligen tagit emot, jag som aldrig trycker på Snooze-knappen utan snarare vaknar strax innan väckarklockan har tagit god tid på mig att vakna till.

Nu tror ni kanske att jag är bara ovan efter att ha sovit längre på semestern. Men jag tycker inte riktigt jag gjort det utan haft ganska tidiga morgnar en hel del dagar. Hur som helst hopaps jag det rättar till sig snart och jag kvickt kommer in i rutinerna igen. Det har varit underbart med avslappnande semester men som det vanedjur människan är kan det vara positivt med inarbetade vanor ocn mönster också.

Det känns bara så ovant att det plötsligt tar så mycket längre tid innan hjärnan vaknar ur sömnens dimma på morgonen.