Det är konstigt. Ibland kan något som någon säger nästan i förbigående påverka ens tankar mer än man kan önska. Personen menar oftast inget alls med det den sa, ibland så menade de bara väl och så uppfattar man det helt omvänt.
Varför kan det som sagts komma åt mig så? Beror det på att personen trots att jag anser att h*n har för lite insyn i situationen hade en poäng? I annat fall är orsaken kanske att jag är orolig för att det skulle kunna ligga sanning i påståendet?
Det normala är att jag ofta förkastar liknande kommentarer direkt. Ibland känns de genomskinligt onödiga och kanske uttryck för något annat problem i kommunikation eller relation till den personen. Ibland är de också ett (felaktigt?) sätt att få utlopp för något som tagit mycket av deras positiva energi.
De gånger jag faktiskt reagerar ordentligt på det som sagts går det oftast i tre steg. Först blir jag ledsen och kanske arg, sedan funderar jag över varför reaktionen blev som den blev. Det kan vara något jag behöver utvärdera och ta tag i på något sätt. Därefter infaller sig ett lugn och en acceptans över det som sagts. Lugnet kommer antingen av att påståendet känns helt ogrundat och felaktigt eller av att det är något jag kan ta till mig och bli bättre på.
Ser gärna världen genom kameran, förälskad i hästar och arbetar med planering inom tågtrafik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar