Nästan i alla fall...
Jag och Charlotte bestämde oss för att ta krafttag mot våra bushästar som fått för sig att det är okej att tugga på stolpar och staket när man är sysslolös.
Vi utrustade oss med varsin liten såg och pulsade ut i skogen och hämtade en liten hög sly och granris som vi spred ut i hagen i hopp om att det ska vara intressantare att tugga på.
Väl tillbaka var det dags att dra på sig skyddshandskar och beväpna oss med en burk crub-nix. En halv burk och ett antal stickor i fingrarna senare hade vi försäkrat oss om att staketet inte var lika gott att tugga på längre.
Dagen avrundades med en härlig träning där tränaren även provred min gula. Det var så härligt att se honom gå så fint. Tänk att jag en häst jag tränat från nyinriden kan gå så fint! Jag måste nog allt ha gjort mer rätt an jag vill tro emellanåt.
Både hästen och jag fick mycket beröm och humöret seglade upp på topp.
Vad gör det att det att det är iskyla en sådan dag?
1 kommentar:
Visst är det härligt när man får kvitto på att måste ha gjort nått rätt :)
Att det var hyggligt kallt kändes inte under träningen och själen kändes sprittande glad efteråt :)
Keep up the good work!
Kram C
Skicka en kommentar