Jag har återigen stoppat in "tävlingsbettet" i munnen. Det som tyvärr varken jag eller Eikar trivs lika bra på. Något som jag hoppas ska ändras med mer träning så att vi båda blir starkare och mer balanserade.
Jag stoppade faktiskt in tävlingsbettet redan i söndags (och försöker varva in det annars också).
Regler är regler så det är bara att kämpa på. I söndags gick det minst sagt sådär och jag var ganska modfälld efteråt.
Och kämpade gjorde jag verkligen, och med hjälp av min underbara tränare så gick det faktiskt ganska bra. Tydligen så såg det tydligen något bättre ut än det känns också:
Tack för fina foton C. Ankartjärn!
Efter att ha tagit hand om min fina guldgula och tittat lite på de kommande lektionerna så bar det av hemåt. Där väntade en middag med kräftor bara för att det är så gott!! Tur att man har föräldrar som fiskar kräftor varje år så att man kan äta svenska kraftor sådär på en vardagskväll. För det är ju så gott!
4 kommentarer:
Du ser, det gick bättre än vad du trodde att det skulle göra :). Bra kämpat!
Kräftorna är jag vansinnigt avundsjuk på.
Ja, det gick något bättre men svetten rann ordentligt kan jag säga.. Och träningvärk idag :).
Ni är jättefina! Kämpa vidare ni så kommer det bli så bra så! :)
Jag är, som Tulip, ruskigt avundsjuk på kräftorna...såå gott! Och Svenska, färska dessutom! Ååååh vad goooott!
Hoppas du åt en (eller tre...) åt mig med :)
Kram
Tack Stina!
Nja, kräftorna hade faktiskt varit frysta (för at thålla sig). men jo jag åt väl ett knappt tjugotal fördelat över två dagar. Så jag kan väl ha ätit tre åt dig.
Skicka en kommentar