Det är djuren..

Idag när jag kom körande fångade en hund på trottoaren min blick.
Snabbt dök tanken upp. Det är Lotus. Sekunden efteråt konstaterade jag att; Jo, han har samma ägare ännu.
Vad ägaren heter har jag ingen aning om trots att jag lär ha hört namnet ett par gånger för ett par år sedan.
Det är ganska typiskt. Många av de djur jag träffat relativt flyktigt som jag minns jag djuret och kan förvånansvärt ofta  placera in det i rätt situation med hjälp av minnet. Om jag däremot träffar djurets matte eller husse utan djuret är det oftast så att de är mig vagt bekanta. Jag känner igen dem men kan inte placera in var jag mött dem.

Det finns hästar jag mött kort på en kurs för fem år sedan som jag skulle känna igen vid namn idag, fråga mig bara inte vad ägaren hette och hur han/hon ser ut.

Varför det är så har jag ingen aning om, men många djur tycks göra ett intryck på mig som etsar sig fast medan människorna sätter sig lite lösare i minnet.
Kan det bero på att det människor emellan hör till god ton att presentera sig med namn?
Om man bara setts någon gång förut för en längre tid sedan kommer de flesta ändå inte att vara säkra på att de verkligen träffat mig förut och därför presentera sig med namn igen varför jag inte behöver minnas namnet.

Eller är det ett bevis på vilken djurälskare jag är? Att jag till och med omedvetet ger djuren större respekt och utrymme än många människor?
Oavsett så är det väldigt trevligt att se just den där hunden, katten eller hästen man inte sett på länge, minnas den och se att den (förhoppningsvis) är lika välmående då som nu.