Din varma andedräkt..

Efter en dag som gått snabbt men ändå känts lång reser jag hemåt med en känsla av press. Någon känsla jag inte riktigt får tag i river och sliter inombords. De negativa tankarna kommer och energinivån känns låg. Inte ens vetskapen om att jag ska till mitt älskade stall tycks kunna lätta upp.

Hemma byter jag om i en handvändning och kämpar mig iväg i den rasande snöstormen. Det är i sådana tillfällen jag uppskattar min beslutsamhet och envishet. Det går trots allt lätt då viljan driver på. De två kilometrarna jag ska gå krymper snabbt, steg för steg. Vad spelar det för roll om snön når knäna och stigen är totalt igenblåst? Jag är på väg och jag har ett mål.

Väl i stallet gör jag i ordning min käre vän och rider ett kort pass. Han visar sin aktning till mig som ledare genom att vilja vara till lags. Arbetar fint den djupa snön till och hårda vinden till trots. När vi sedan återvänt till hans box hjälper han mig att hitta ett inre lugn. En varm andedräkt som försiktigt blåser i mitt ansikte...