Igår när jag klev av pendeltåget såg jag inom någon sekund två personer vurpa på precis samma plats på Märsta station. Usch tänkte jag, någon kan ju slå sig fördärvad. Om man hade haft sand kunde man ha sandat lite på en gång..
När jag sedan nådde parkeringen så ser jag ju den gröna sandlådan man sällan lägger märke till. Då tog jag bokstavligt talat saken i egna händer och gick sammanlagt fyra gånger med en grabbnäve sand och slängde ut. Då var det inte lika livsfarligt halt på den fläcken längre. Några tittade lite konstigt på mig och undrade vad jag gjorde. En frågade om jag sagt till spärrvakten. Dock var det så läskigt halt där att jag bedömde att olycksrisken var alldeles för stor i väntan på att de hann ringa ut någon som bekämpar halkan.
Den andra goda gärningen var inte lika självklar men jag gav en farbror som väntade på samma buss som mig en liten pratstund fast jag inte riktigt hade lust. Han var nog lite ensam för jag upplevde liksom att han hungrade efter kontakt.
Har du gjort nån god gärning idag?
Ser gärna världen genom kameran, förälskad i hästar och arbetar med planering inom tågtrafik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar