onsdag, november 30, 2011

Hur beskriva en känsla?

Efter en omtumlade start på veckan så sitter jag här och funderar på hur man ska beskriva känslor.
Det svåraste med att ge ord åt känslor är kanske just att man oftast har många känslor på en gång?
Svårigheten blir då att dela upp dem i beskrivbara delar.

För mig egen skull så tänker jag nu göra ett försök att beskriva en dela upp mitt sinnestillstånd i några ord.

Tacksamhet för allt jag har som betyder så mycket.
Besvikelse över bakslaget som slog till hårt.
Tillförsikt över framtiden, varje motgång ger mig mer styrka när jag tagit mig igenom den.
Förnöjelse över de där stunderna, när allt är som det ska.
Lättnad, över en paus som jag inte visste att jag verkligen behövde

Jag tränar mig nu i konsten att varva ned. Att göra saker i långsamt tempo. Ta vara på de där stunderna då jag känner mig hel, att göra de så långa som möjligt.

torsdag, november 24, 2011

Det är djuren..

Idag när jag kom körande fångade en hund på trottoaren min blick.
Snabbt dök tanken upp. Det är Lotus. Sekunden efteråt konstaterade jag att; Jo, han har samma ägare ännu.
Vad ägaren heter har jag ingen aning om trots att jag lär ha hört namnet ett par gånger för ett par år sedan.
Det är ganska typiskt. Många av de djur jag träffat relativt flyktigt som jag minns jag djuret och kan förvånansvärt ofta  placera in det i rätt situation med hjälp av minnet. Om jag däremot träffar djurets matte eller husse utan djuret är det oftast så att de är mig vagt bekanta. Jag känner igen dem men kan inte placera in var jag mött dem.

Det finns hästar jag mött kort på en kurs för fem år sedan som jag skulle känna igen vid namn idag, fråga mig bara inte vad ägaren hette och hur han/hon ser ut.

Varför det är så har jag ingen aning om, men många djur tycks göra ett intryck på mig som etsar sig fast medan människorna sätter sig lite lösare i minnet.
Kan det bero på att det människor emellan hör till god ton att presentera sig med namn?
Om man bara setts någon gång förut för en längre tid sedan kommer de flesta ändå inte att vara säkra på att de verkligen träffat mig förut och därför presentera sig med namn igen varför jag inte behöver minnas namnet.

Eller är det ett bevis på vilken djurälskare jag är? Att jag till och med omedvetet ger djuren större respekt och utrymme än många människor?
Oavsett så är det väldigt trevligt att se just den där hunden, katten eller hästen man inte sett på länge, minnas den och se att den (förhoppningsvis) är lika välmående då som nu.

måndag, november 21, 2011

Sociala medier

Utvecklingen kring kommunikation går fort framåt. För ett par decennier sedan var det fantastiskt att kunna skicka mail, ett brev som nådde avsändaren på några sekunder. Idag har varje person en mobiltelefon som egentligen är en mindre dator där de hela tiden har kontakt med sociala nätverk som till exempel facebook.

Vi delar allt, även meddelanden mellan två personer kring saker som förut ansågs vara privata. Vi talar öppet om hur mycket vi älskar eller hatar saker, Detta görs förmodligen utan en tanke på hur det påverkar en läsande treddje part. Alternativt så vill vi visa hur bra vi mår, hur bra vi har det och framhäva vår egen välgång.
Vi talar gärna om både när vi är hemma och inte. När vi reser bort och hur länge vi ska vara borta. Detta trots att många av oss har ytliga bekanta som kanske för informationen vidare om att huset står tomt.


Naturligtvis är det också ett sätt att få sympatier och stöd under motgång vilket är en av de positivaste sidorna, nätverkande inom arbets- och hobbylivet är en annan.

Många gånger låter vi några snabba rader på ett community ersätta det tidigare telefonsamtalet eller personliga meddelandet vi tidigare skickat när vi inte hört av en vän på en tid.

Jag undrar många gånger varför jag inte bara stänger kontot och har hittills kommit fram till att det måste bero på en rädsla av att då inte bli uppmärksammad. Att inte hänga med och förbli oinformerad kring vad som diskuterats, träffar som bestämts och så vidare.

En dag hoppas jag att jag beslutar mig att stänga kontot på den största av dessa sidor, för egentligen tror jag att fördelarna är lättare att leva utan än att leva med nackdelarna.

Vad tror ni?

lördag, november 19, 2011

Uppdatering i bilder

Saltning och sladdning av ridhus

Linlusen Mirabil

Kompisarna Goofy och Mirabil

Eikar i morgonfrost

Busponny smakar på stolpe

Träningssugen Eikar

Varm väljobbad ponny (ni ser väl ångan?)

söndag, november 06, 2011

En av de bästa..

Ridsporten har fäörlorat en av sina stora stjärnor
Den topprankade hopphästen Hicksted avled tragiskt efter en avslutad runda på världskupphoppningen i Verona.

Alla vi ryttare lider med Eric Lamaze som makrlös fick se sin stjärnhäst avlida mitt på banan.
Vi ska minnas din storhet Hicksted
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/ridsport/article13893959.ab

torsdag, november 03, 2011

Höstenergi och arbetsmiljöarbete

Sakta börjar den hitta tillbaka. Energin och viljan att blicka framåt.
Jag känner mig åter positiv och mäter så många jag orkar med ett leende som gärna smittar av sig.
Jag funderar på vad jag vill göra, smider planer och fokuserar även på de där målen som ligger lite längre fram.

Naturligtvis vänder saker inte över en natt men när något börjar peka åt rätt håll så underlättar bara den humörhöjningen som erhålls även hanterandet av andra hinder.

Gårdagen ägnades åt arbetsmijöarbete, få saker känns lika viktiga. Att skapa förutsättningar för en bra arbetsmiljö och välmående kollegor är nog något av det viktigaste jag har tagit mig för. Detta arbeta innebär ju att det blir lättare för mig och dem att både tycka om arbetet och att utföra det väl.
Det blev en intensiv dag med många diskussioner faktiskt en aning jobbiga men som sagt av största vikt. Det var inte utan en lättare huvudvärk jag sedan gick hem.

Såhär i efterhand känns det däremot entydigt bra, nu har man börjat samla upp en mängd lösa trådar.

Idag är jag riktigt positiv!