tisdag, december 28, 2010

Premiär!

Första bilden med min nya kamera:

Bilden ser kanske inte så imponerande ut men om jag betänker att den är tagen efter mörkrets inbrott, i utereummet där det bara finns belysning monterad i ena hörnet och att jag itne haft någon extra blixt utan endast kamerans inbyggda så tycker jag det blir ganska imponerande ändå.

Egentligen skulle jag inte ha köpt en kamera riktigt ännu, men en kombination av ett tokbra pris på mellandagsrean och att batteriladdaren till den gamla gick sönder gjorde att det bli en sprillans ny Nikon D90. Gissa om jag är överlycklig.

Dessutom inköptes ytterligare lite vinterutrustning (jacka och skor).
Vad sägs om dessa härliga snökängor?


tisdag, december 21, 2010

Snöskor!

Nu är det inte bara hästen som har snöskor med brodd, jag har det också!

Då det verkar bli ännu en sträng vinter så tyckte jag det var lika bra att utrusta mig. Jag tyckte helt klart de underlättade även om det var jobbigt med en liten extravikt på fötterna. Men man kunde gå på "lite vårdslöst" utan risk för att stå på näsan. Det kändes lite roligare att knata de knappa två kilometerna i terrängen, hoppas det fortsätter så, att det itne bara var ett nyhetens behag.

Väl i stallet red jag en mysig månskensritt i hagen med en stallkompis. Hästarna fick lyfta ordentligt på fötterna i den djupa snön. Hästarna var glada och pigga. Trots att kylan bet i kinderna så njöt vi i fulla drag av deras livsglädje som smittade av sig.

lördag, december 11, 2010

Det bästa sättet man kan börja en dag..

..är på hästryggen.
En gul ponnyherre, en grålurvig unghäst, ett rött bantningsprojekt och en vacker grå dam gav sig ut på tur:







måndag, november 29, 2010

Blogg-paus...

Nu är det högt tempo hela tiden. Både på jobb och privat och jag behöver fokusera min eneri lite.
Bloggen får därför ta en paus.

Jag hoppas återkomma om 2-4 veckor med härliga bilder, glada inlägg och intressanta funderingar.
Under tiden får ni som kikar in här ibland gärna presentera er med en liten kommentar på detta inlägg så kanske jag blir mer peppad att återkomma.

lördag, november 20, 2010

I mitt vinterland!

Snälla matte, full fart va? Snälla! 

Så fint och ståtligt mitt bland allt det vita.

torsdag, november 18, 2010

En grå, en brun och en gul..

...kunde man idag urskilja skrittandes varv på varv runt gården i mörkret.
I sådana här väderlägen får man åtminstone vara glad över att vi har ganska mycket plana asfalterade vägar runt gården och dess förvaringsutrymmen. Det möjliggör ju lätt skrittarbete även när banan är knölig och stelfryst och skogen är beckmörk än mer knölig av stelfryst lera.
Så där satt vi, tre tjejer på en gul, en brun och en grå häst och gjorde det bästa för att ge våra kära vänner lite motion.

Moder natur får gärna bestämma sig nu. Antingen så har jag gärna plusgrader i alla fall en stund på dagen så att banan är något mjuk eller så får de bli vinter med någon decimeter snö som jämnar ut alla ojämheter och ger lite svikt.

I övrigt har jag de senaste dagarna haft några riktiga energiklickar omkring mig. Det är så härligt med människor som med sin glädje och positiva attityd liksom lyfter mig och flera andra utan att egentligen göra något annat än närvara. Härliga människor!

måndag, november 15, 2010

Hästtjejer satsar som elitidrottare?

Idag belyser DN hur mycket tid vi hästtjejer investerar i vår hobby.
Artikeln handlar om unga tjejer som ännu inte har egen häst, vi som desustom har en egen häst med kostnader och ansvaret som krävs vet att det snarare är en livsstil än en hobby. Vi vet också att det är värt varje minut, varje krona och varje tidig morgon.

Att köpa en stor häst, som är utbildad och som kan tävla i lägre klasser, kostar från 25.000 kronor och uppåt.

Till det kommer kostnader för stallhyra, hovslagare, lektioner för privattränare, foder, utrustningen och eventuella besök hos veterinären. Stora pengar för alla familjer.
Men den krassa verkligheten behöver inte döda drömmar. I stället kan den skapa kreativitet och alternativa lösningar för att nå målet.

Vid varje tillfälle tillbringar de minst ett par timmar i stallet. För även om de själva inte rider finns det alltid något att göra. En häst att rykta, en box att göra ren eller bara en stunds gemenskap med vännerna.

– Klart att det finns de som undrar varför man håller på, men för mig är det som att komma hem när jag kommer hit.

Hela artikeln:
http://www.dn.se/sport/allt-fokus-ar-pa-hasten-inte-pa-mig-1.1208092

Jag och många andra har gjort just det. Jag sparade från det jag var sju år pengar till min blivande häst. jag har haft sammanlagt tre egna hästar (åt den ena var jag dock "bara fodervärd) och emellan den första och andra så gick det några år då jag endast hjälpte till med ett flertal hästar eftersom ekonomin ej tillät egen häst
Stallet är mitt andra hem, min återhämtningsplats och mitt "vuxendagis".
Jag önskar att alla fick uppleva hur det känns att brinna för något så, inte måste det vara hästar och stall men bara att vara så intresserad av något att det blir en livsstil, det borde alla få uppleva.

lördag, november 13, 2010

I pyjamas, duntofflor och vinterjacka..

Ja, klädd så sitter jag och försöker övertala kanin om att självmant komma fram till mig. Han är fortarande ganska reserverad. Han hoppar nyfiket fram ibland, men vänder lika kvickt om jag verkar farlig. Nyfiken men försiktig är nog rätt beskrivning. Hade hoppats på att han skulle vara lite mer tam nu. Hålla honom går fint men jag målet är ju att han själv ska komma och kelandet blir lite mer på kanins villkor.

Varför denna klädsel? Jo, efter att jobbat, hämtat bilen full med halm (strö till Viggo och extratugg åt Eikar), stallsysslor, ett misslyckat försök att rida och en dusch så kände jag absolut inte för att ta på mig något annat än pyjamas.
Det misslyckade ridförsöket var nog dagens drygaste. Trots att det bara fanns dryga centimetern med slaskig snö kvar på banan så lyckades det ändå packa sig till rejäla hårda isstyltor.

Nu blir det snart mat och sen marsch i säng, klockan ringer innan det ens blivit morgon.

Ps. Nej jag är ännu inte bombsäker på att det är en kille, men å andra sidan har jag inte kollat det så noga på ett tag, det lär märkas om några veckor oavsett Ds.

torsdag, november 04, 2010

Kanin och hans hus (med tillhörande tomt)

Här kommer de utlovade bilderna på min söta Viggo-vän:




 Den gula busen är ju nyklippt också. Vilken skillnad det blir från raggig tråkig till trimmad och fin.
Och hur mycket energi och ork det skiljer kan jag itne ens beskriva. Han var så glad igår:).

tisdag, november 02, 2010

Tiden springer

Kaninen trivs bra och har fått en härlig lekhage som tar upp nästan halva uterummet. Det är så härligt att sitta och titta när Viggo spinger omkring i full fart där. När han laddar och gör sina tokiga skutt. Att se en glad kanin är verkligt balsam för själen.
Det fanns en liten tanke om att ta foton på den lilla sötnosen idag men jag fick istället göra en liten utryckning till arbetet tidigare än planerat.

Den gula ponnyn har blivit av med en stor del av sin yllekoftepäls och idag hoppade jag några språng för första gången på länge. Han skötte sig alldeles utmärkt och var lagom laddad. En härlig känsla infann sig efteråt och jag fick en ganska stor skvätt positiv energi.

Jag får återkomma med bilder i slutet av veckan.

onsdag, oktober 27, 2010

Välkommen Viggo!

Vi har fått en ny familjemedlem. Jag fick för någon vecka sedan veta att min syster ville bli av med sin ute-kaninbur. Jag tyckte inte en så fin bur skulle få glida mig ur händerna då hon skulle ge bort den. Tanke blev handling och i snögloppet som var i lördags körde vi hem till henne och hämtade buren.Efter lite spanande både på blocket och i en djuraffär jag fått ett bra intryck av tidigare blev så en liten kaninunge på 2 månader min. Det är troligtvis en hane men de ville inte garantera könet då det kan vara ganska svårt att se på så små. Igår välkomnade vi lilla Viggo (Eller Viggy) in i vår familj.
Viggo verkar vara en käck liten kanin som tar det mesta med ro. Efter en timme så åt han sin pellets och idag såg jag redan tendenser till små glädjeskutt i buren. När han var ute och hoppade en sväng hade han däremot lite fult sjå med att hålla koll på oss.

torsdag, oktober 21, 2010

Sista dagen

Hur mycket man än försöker glömma det så kommer den, dagen då det är dags att åka hem.
Eftersom vår önskan var att njuta av sol och värme i någon form av utomhusaktivitet innan kvällens hemresa så bestämde vi oss för ett besök på Phoenix zoo.Redan när vi närmade oss entrén blev jag glatt överraskad. I en damm framför denna simmade nämligen ett stort antal individer av olika sorters vattensköldpaddor som alltså levde "vilt" där. Efter det kände jag mig en stund lika exalterad som man gjorde som litet barn på väg till zoo.

Sedan fortsatte vi in till ett mycket brett och trevligt zoo, där vi såg alla tänkbara arter, inklusive ett stort antal fåglar, ekorrar och ödlor som levde vilt bland buskar och stenar längs gångvägarna i parken.
Söta zebror 

 Lekfulla präriehundar
 Imponerande stora och vackra örnar på nära håll
 Slöa grisar
Ståtlig strutsherre 

 Pigga snabba ödlor
 Tama giraffer
 Pete med aktningsvärd ålder och storlek
Vackra fåglar 

Det var en mycket skön dag och ett härligt avslut på besöket i denna fantastiska stat. Jag har funnit ett semesterparadis.

söndag, oktober 17, 2010

Farm market

Efter att ha gjort den ett par timmar långa bilresan norrut från Phoenix anlände vi till dagens första mål, Peeples Valley, en liten by som ligger precis vid West farm som vi tidigare besökt. Där pågick en liten farm market. Där mötte vi upp M:s bror och hans familj, och familjen från West farm för en underbart god pic-nic lunch. Sedan följde några uppvisningar och tävlingar. Pajätartävling, egg race och lassokastning, allt under strålande sol. Efter en härlig dag vände vi trötta hem till M:s bror där jag somnade som en stock direkt efter middagen.


När man åkernorrut klättrar vägen upp för bergen och utsikten är fantastisk

Lunchkonversation

Egg-race

Morgan-mustang korsning

lördag, oktober 16, 2010

Mills mall

Gårdagen tillbringades i ett riktigt amerikanske köpcenter. Det tog verkligen hela dagen och då var det bara en bråkdel av affärerna vi var inne i och ännu färre som vi handlade i. Naturligtvis tillbringades också några timmar i arkadhallen. Man kan inte besäka ett amerikanske köpcenter utan att spela arkader ju.
det finns en mängd roliga småspel där man får "tickets" vilka man sedan löser in till presenter innan man går hem. Vi hade tur och lyckades bra i spelen varför vi fick ihop imponerande 2800 tickets! Gissa om jag jublade när jag fick en jackpot av 1000 tickets på ett spel. Ticketsen löstes in till presenter både mig och Markus brorsbarn. Förutom Ticket-machines är favoritspelet Derby owners club ´där man tränar och tävlar sin kapplöpningshäst (ja, jag har bara hästar i huvudet). Därför var jag naturligtvis tvungen att slå till när jag såg ett häst-monopol.







Lunchen åts i en imiterad regnskog på Rainforest café en matkedja vars inredning imponerade redan vid vårt förra USA-besök.


Idag åker vi vidare norrut för att tillbringa lite tid med Markus bror och hans familj. Vi har redan varit där på en snabbvisit för övernattning. De bodde verkligen vackert och har en utsikt som nästan tar andan ur mig. Själva säger de att det känns lite som att bo på ett "recreation center" som är en plats dit människor kommer för att återhämta sina krafter. Hemma är det väl spa-hotell som verkar ha den rollen.


Ranchliv!

När onsdagsmorgonen grytt vaknade vi på ett hotell i Tucson. En spännande dag låg framför oss. Direkt efter frukost matade vi in adressen jag fått i bilens GPS. Den guidade oss sedan till en ranch just utanför Tucson stad, en ranch som tränar, tävlar och har inackorderingar av en speciell gångartshäst som heter paso fino.

Vi möttes av ranchens mysiga hundar och en av gårdens anställda som visade oss i riktning mot rundcorallen. Vi gick dit och träffade då M som jag pratat med lite genom Bukefalos. Nu följde en spännande rundvandring på ranchen då vi presenterades för gårdens hästar (jag tror det var 24 stycken totalt, 22 paso finos, en hannoveranare och en islandshäst). Därefter fick vi se och lära oss mer om paso finon genom att titta på när M och hennes man tränade varsin häst.
Senare på dagen fick även jag prova först ett välmeriterat lite äldre paso fino sto och senare en av gårdens tävlingshingstar. Det var väldigt annorlunda men också helt fantastiskt kraftfullt och härligt. Det var lugna, känsliga och arbetsvilliga hästar som vida översteg mina förväntningar på paso finon som ras.









Dagen efter var det dags för ett kärt återseende, ett besök på den "cowboyranch" som vi besökte även vid vårt förra besök. När man kommer till familjen som arbetar med att hjälpa till på West fork möts man av ett härligt gäng hundar. Det är ranchens jakthundar som bor hos dem. Här i trakterna måste de emellanåt jaga bland annat pumor eftersom de då de blir för många eller för tama river boskapen.

Väl nere hos hästarna får vi först en lite lektion i westernridning i "the arena" medan K jobbar sin sista unghäst för dagen. När vi känner oss trygga med neckreining, start och stopp kommer K och vi rider ut i hagarna för att hämta hem en liten flock kalvar. Sedan får vi lära oss grunderna i boskapsdrivning. K visar och instruerar. Efter en stund får även jag träna på att skilja ut en kalv från hjorden medan de andra håller koll på att gjorden håller ihop i sitt hörn. Det är svårare än det ser ut att arbeta med kor men också helt fantastiskt. Så fort Buttercup såg boskapen ökade hon takten. Hon blev lite på tårna men lyssnar lydigt på varje liten vink.
Vilken kraft, smidighet och snabbhet quaterhästarna har.









Härliga ranchliv, det finns inte ord nog att beskriva upplevelserna med!