onsdag, juli 24, 2013

Gästritt

Redan morgonen efter Eikars konstaterade skada och konvalescensen var ett faktum så har en vän ordnat en lånehäst åt mig. Jag blir erbjuden att rida ett halvblodssto som står i samma stall som vännens häst (som tyvärr också är konvalescent) och medryttarhäst.
Jag tar naturligtvis alla chanser att hålla ridabstinensen på stången och tackar självklart ja.
Jag imponeras samtidigt över att hästägaren som för tillfället är bortrest villigt lånar ut sin ögonsten till mig utan att själv kunna närvara.

Vi får oss en varm men trevlig tur på vackra grusvägar. L som jag rider är pigg och och positiv. Stundtals lite för positiv och laddad men när hon slappnar av får jag en riktigt fin form.

Konvalescenten Tical

Gästhästen
 
Medryttarhästen
B och Tical

Ticals favoritmat?

Vacker gårdskatt

Oväntad vändning

För två veckor sedan tog jag Eikar till Ultuna för kontroll av en rörelsestörning på ett framben som hållit i sig ungefär en vecka trots vila. Mot bakgrund av knäproblemen som varit under maj månad ville jag ta det säkra före det osäkra och kolla upp honom.

Ringde Ultuna på måndag morgon efter att ha konstaterat att jag fortfarande tyckte mig se samma orenhet i travlongeringen om än något förminskad jämfört med en vecka tidigare. Fick en tid dagen efter.

Väl på Ultuna på tisdagen så hade det förbättrats ytterligare något och trots noggrann kontroll hittades inget anmärkningsvärt alls. En liten avlastning syntes på höger fram i början av longering i vänster varv.
Böjprov gav ingen förändring på den hältan en liten (knappt 0,5 grader) reaktion på vänster bakknä men det var heller inget oroväckande mot bakgrund av den tidigare konvalescensen och att vi ännu inte kommit helt igång efter knäledsbehandlingarna.

Åkte hem med en allmänbehandling på Metacam och order om igångsättning efter det. Kändes bra att veta att han var noga kontrollerad och att den vrickning han antagligen fått börjat läka ut av sig själv.

Red försiktigt igång efter en veckas Metacam-kur. Började försiktigt trava och han kändes pigg och glad, men verkade ovanligt ömfotad på framhovarna. Kunde det vara torkan? Hade han ändå en hovböld som spökade och höll på att mogna? Var ingen tydlig hälta, utan kändes möjligen som en avlastning i vissa steg. Eller så var jag lite överkänslig dagen efter gick han helt rent. Bestämde mig ändå för att ta ut hovslagaren och klämma igenom hovarna igen.

Innan hovslagaren hann komma så ringer medryttaren och säger att Eikar är väldigt ofräsch och nästan stapplat fram när hon skulle skritta iväg. Hade inte varit halt på väg in från hagen, ingen märkbar värme eller svullnad.

Åker ut och ser själv en hälta som varierar mellan uppskattningsvis grad tre och grad ett utan någon synbar förklaring. Står på tån i stallgången en stund. Klockan är 21, så jag stallar upp honom över natten med jodopaxomslag ifall det är en böld.

Jagar dagen efter rätt på en tid på klinik och har tur då min närmaste klinik klämmer in mig vid lunch samma dag.
Nu är hältan mycket mindre igen men syns i alla fall på longering men ej på rakt hårt underlag.
Framskorna plockas av, hovarna kollas noga. Inte en reaktion. Tillbaks till hältkoll, böjprov och longering.
Samma resultat, går möjligen något bättre utan skor.

Tanken på att det ska bli samma sak igen, vila, vänta och sätt igång slår mig. Veterinären funderar lite, bedövar hoven höger fram. Longerar igen och jag får se min vackra häst röra sig som han ska. Det sitter lågt i höger fram.

Vi röntgar, och nu snurrar tankarna i mitt huvud. Fång på en hov, rotation, hovben? Eikar sköter sig hela tiden mycket väl och är så lugn och snäll. Veterinären kommer in och kollar bilderna, beordrar rakning av frambenet inför ultraljud. ska man var aglad eller ledsen? Något verkar han ju ha sett.

Under ultraljudet berättar han att en liten förändring synts på röntgen, en rätt ovanlig ligamentskada på ett medialt sidoligament kronled. Det förklarar hältans varierande intensitet. Prognosen sägs vara god, konvalescenstidens längd är lite osäker så det blir sjukhage, medicin och skrittpromender i 10 dagar innan återbesök.

En lättnad infinner sig, det var inga frakturer, inga ledinflammationer eller fång. Nu gör vi det bästa fram till nästa besök då han också antagligen kommer att få stötvågsterapi för att hjälpa läkningen.

Första konvalescentpromenaden

Konvalescenten i en liten gräshage under sträng bevakning.
Det som ser ut som mörk skugga på hans ben en "kal" fjordkota.



måndag, juli 22, 2013

Ponnyäventyr

Tidigt i morse gav jag mig av ned till tåget som tog mig till Tierp.

Väl där möttes jag av Anna och vovarna som hämtade mig i trotjänar-Volvon.
E blev lycklig över att se mig och arkerade kvickt i mitt knä där han både hade bra utsikt och blev kliad under hemresan.

Väl framme så tog vi kvickt in och gjorde i ordning den tämjda "vildponnyn" Fiona. Förra gången jag försökte mig på att rida henne så visade hon ju sitt obehag genom att vägra gå fram och istället skjuta rygg så att jag fick ett par luftfärder.
Nu har hon varit några veckor hos några som känner henne sedan tidigare och efter att de klurat ut vad som gav henne ett sådant obehag och ridit henne några veckor så är hon som en helt annan ponny.

En härlig, arbetsvillig och fin liten Welshcob som jag gärna rider igen.






Efter ridstunden så tog vi oss an de andra tre ponnyerna. På dagens schema stod tömkörning för de två russen och lite rykt och omvårdnad av det vackra connemarastoet Xanadu. När jag tömkörde de två små kvicka russen så märkte jag snabbt att det var ett tag sedan jag tömkörde småponnyer. De kan verkligen vända på en femöring för att slippa unddan när det börjar bli jobbigt. Det blev några gånger som de var snabbare än mig så jag inte alls han parera deras påhitt. Bara att placera sig rätt igen och börja om.

Xanadu 2 år i stallgången

F.d avelsstoet Bjäldra får jobba lite.


Jag, Lime och Ronja på tur över hagmarken

Ungrusset Lime 2år bland stockarna

Liten roadtrip

Ja, igår var jag medbjuden på en liten roadtrip till Österbybruk.

Då kommer en del av er säkert osökt in på tanken, vad sjutton finns det i Österbybruk som är värt en roadtrip? Eller ni som känner mig gissar förmodligen rätt på första försöket.
Även denna gång var det alltså hästar som drar. Följde med en f.d (och blivande) stallkompis för att titta på avslutningen av en westernclinic. Kameran var med och "jobbade" lite.

En av oss supportrar, en Cockerpoo på 4 mån

Camilla & Alex


Kicki & Penny


Ebba & Hottis


Showmanship-träning





onsdag, juli 17, 2013

Arrivederci Roma

Sista dagen i Rom tillbringade vi med bege oss till Villa Borghese-parken där vi varvade mellan att långsamt ströva omkring och njuta av utsikt och parkväxter med att stilla sitta i skuggan och svalka oss med läsk och doppa fötterna i en liten fontän.



Blommor, blommor, vackra små blommor

Markus njuter av parklivet på sitt sätt ;)

Någonstans i de här trädkronorna sitter de gröna fåglar jag bara skymtat.
Sjunger vackert och retfullt där på sitt gömställe gör de också..

Inte bara jag, utan även duvorna söker svalka i skuggan

En enkel ros

Efter några dagar i Rom där maken skött det ekonomiska och jag inte ens behövt ha med mig en plånbok så var jag glad och kände mig nästa lika viktig som en drottning. Därför passade det extra bra när jag råkade på denna cola-flaska. Japp drottning, det var väl jag?


Efter parkbesöket navigerade vi oss mot Termini-tågstationen och hittade längs vägen en trevlig liten restaurang där vi åt en tidig stadig middag. Efter middagen var vi såklart mätta och fötterna rörde sig ännu lite saktare då vi var nedtyngda av både baggage och mat. Som vanligt hade vi tagit till tiden ganska väl, vilket gjorde att vi ankom flygplatsen efter att ha åkt tågtransfer alldeles lagom i tid. Skönt att slippa vara för tidig och vänta på ombordstigning.
Avskedsmiddag i Rom, Skaldjurspasta, proiscuitto al funghinpizza och lasagne

Tågtransfer, gissa vilken tillverkare som gjort den modellen? ;)

Kvällsflygning över Alperna :)

Dagar i Rom

Sent igår kväll landade vi efter några underbara dagar i Rom.

Första dagen började vi sightseeingen med att gå från Terministationen till vårt hotell. I Rom är nämligen avständet relativt korta och sevärdheterna många. Vi prickade av många av de mindre sevärdheterna på vägen eller strax efter att vi checkat in på hotellet.
Njutningsfull värme, god pizzalunch och härlig stämning.

Pantheon


Pantheon

De fyra årstidernas fontän

Utsikt över Piazza del popolo

Kulturministeriet

Dag fortsatte med Colosseum och andra sevärdheter i den änden av stadan. Detta var avklarat till sen lunch. Vad vi åt? Alldeles utsökt pasta såklart. Dessutom besökte vi en "gelateria" så jag fick äta lite av italienarnas utsökta glass. Mintchoklad och pistage var de godaste av de jag smakade.

Colosseo


Truimfbågen utanför Colosseum

Gammal trädgårdspark alt mindre arena

Tredje dagen var det dags för ett besök i världens minsta land, Vatikanstaten. Det självklara målet var ju Petersplatsen och Peterskyrkan. Efter någon timmes köande (Ja, kyrkan är populär men de tär värt köerna) så klev vi in. Goethe sägs en gång ha sagt: 
- Att träda in i Peterskyrkan är som att träda in i evigheten. 
I och med den mäktiga känsla som faller över mig när jag kliver in där så förstår jag hur han menar. Tiden stannar till för en stund.
Vi klättrade också upp för 511 trappsteg i trånga, smala och tidvis avigt lutande trappor för att nå toppen på basilikan. Det var det värt. Vilken känsla, vilken utsikt!
Maken framför Basilico del Pietro

Inne i kyrkan


Målningarna i taket visade sig nära håll inte vara just målningar utan mosaik.

Petersplatsen och Rom sett från Basilikans tak

Kupolen sedd på närmare håll