lördag, september 24, 2011

Bildlekar!

I morse bjöd jag in härliga Stina på besök. Hon var inte sen att nappa på erbjudandet och vi hade en mycket trevlig eftermiddag med bland annat lite fotolekar i den mysiga skogsdungen bakom vårt hus.

Det är alltid några bilder som blir bra och det är så härligt att både fotografera och fotograferas av Stina!
Sedan lekte jag lite med färgerna på några bilder som var sådär i färgtoner och så. Reultatet blev lite blandat men mestadels trevligt.







En bra dag för min självkänsla! :D

torsdag, september 22, 2011

Gatloppet!

Ja, gatloppet är mors och mitt smeknamn på dagen.
Skavsår och ömmande fötter gav den oss. Den fantastiska dagen då vi var både i Peterskyrkan och Colosseum. Vi var även förbi Patheon och Castel Sant´Angelo. En shoppingrunga blev det också.
En god pastalunch, en fika och en alldeles utsökt middag avnjöts också under dagen.

Bilder hittas här (eftersom jag inte lyckas ladda upp dem till Blogger just nu).
Roma on Flickr

onsdag, september 21, 2011

Buongiorno Roma

Imorse bar det av till den fascinerande staden Rom.

Jag har hittills hunnit erfara att de har ett härligt varmt klimat (27 grader idag), "godaste" pizzan, mest svalkande glassen och fler monument än jag kan räkna. Och då har vi inte ens varit i så många av de riktiga turistfällorna ännu.

Bilder vill ni väl aldrig se va?
Ni som vill tittar här nedan:

Alperna, vi närmar oss!


Fontana di trevi




Spanska trappan

 Piazza del Popolo (granne ned hotellet)
Det var riktigt skönt när vi äntligen kom såhär långt. Vi hade nämligen bestämt oss för att gå tre kilometer genom stadenfå en kickstart i upptäckandet av det vackra Rom. Det fungerade mycket bra, men vad vi inte räknat med var alla kullerstenar och höga gatkanter där väskan måste lyftas upp och ned ideligen.
Å andra sidan fick vi ett par av sevärdheterna ovan avprickade redan på väg till hotellet :).


måndag, september 19, 2011

Spelträning!

Ni som hänger med här vet att jag tidigare skrivit en del om Nordic Knights. Igår var jag inbjuden på deras tornerspelsträning. För dagen var den halva av Nordic som träffas hos A något reducerat, framförallt på hästsidan. En av hästarna hos Sir Patric hade nämligen en ännu oidentifierad ganska lindrig snuva. Bäst att ta det säkra före det osäkra och lämna även den till synes friska hästen hemma. Ytterligare en medlem med häst hade dessutom fått något annat förhinder.

Varje gång jag umgås med Nordics medlemmar så känner jag hur de värderingar de verkar upprätthålla verkligen talar till mig. De är noga med allt och framförallt säkerheten.

Efter lite fika och trevligt samtal var det dags för ryttarna att gå och sadla sina hästar. Min favorit är som bekant Evald, även kallad "Il Divo" eller Divan. Varför? Jo, det är nämligen så att han verkligen älskar sitt jobb, att visa upp sig. Så fort han kom ur sin box och ut i stallgången så tittde han med sin speciella blick.
Blicken som säger allt.
-Ah, ni är här idag. Bara för min skull! Det visste jag väl och snart kommer ni alla och klappar på mig.

Missförstå mig inte nu, han är inte alls odräglig vilket det kanske kan låta som ovan. Han bara sträcker på sig lite extra, tittar under lugg med sina stora lugna ögon och bjuder sedan på sig lite extra.

En för dagen hästlös riddare

Freya-blivande riddare (otroligt duktig!)

Il Divo´s uppfattning om bus

Såhär övar man på ringar (och slipper plocka upp dem hela tiden)

Jag får nog allt erkänna att jag blev lite sugen att öva sådana saker parallellt med dressyren. Prova kan man alltid göra!

lördag, september 17, 2011

Tävlingsdag!

Så var den äntligen här.
Dagen som minst sagt innehöll skräckblandad förtjusning.
Jag behöver massor med träning på att tävla och tygla mina nerver.
Summan av dagen blev ändå två vita rosetter (dvs. godkända ritter) och 57,85 respektive 55.17%.
Det jag fick nedslag på berodde mest på min nervositet och lite missar i vägar och voltstorlek. Alltså sådant som är lätt att öva ordentligt på.

Med tanke på att Eikar blev lite matt av alla nya intryck så gjorde vi tillsammans en toppenprestation.
Han visade heller inga tecken på rädsla under transporteringen och gick in snällt så väl borta som hemma.

Han är underbar min guldgula!

torsdag, september 15, 2011

Premiären!

Eikar i sin alldeles egen transport:






Det är så härligt att han verkar helt trygg i transporten igen. Tack alla ni som hejat på och hjälpt till med lastträningar.

tisdag, september 13, 2011

Oväntat besök..

I ena ögonvrån såg jag något svart vitt röra sig i trådgården. Vände på huvudet för att titta på vad jag trodde var en skata. Döm av min förvåning när jag ser vad det var. Jag springer upp på övervåningen tar kameran i ett fast grepp, på med skor och smyger ut.

Jag kan se och känna att kanadagåsen inte är helt lugn när jag närmar mig försiktigt. Planen är att se om jag kan runda den vackra fågeln och sakta sakta driva den ur trädgården då jag antar att den får svårt att lyfta på den lilla ytan omgivem av häckar.

Kom inte för nära!
Efter tio minuter och en hög med bilder på min vackra besökare så har jag rundat fågeln och sakta vallat den ut genom min grind. Väl ute på gatan där det är mer plats lyfter den och flyger. Antagligen har den redan flugit långt, kommit ifrån sin flock och landat för att vila. Hoppas den vilar på fältet med de andra gässen en liten bit bort nu. Visst hade den antagligen hittat ut från min trädgård utan min inblandning men jag bedömde det som bäst att försiktigt ge den lite hjälp på traven så den inte skadade sig i min trånga trädgård.

Tack för besöket min vackra "vän"!


måndag, september 12, 2011

Halvfart?

Jag har i flera dagar haft en märklig känsla i mig.
Ett av symptomen är en lite märklig matthet i mina känslor. Som om de vore lite dämpade. Tyvärr märks detta tydligast på de positiva känslorna. Jag tycker att är glad i grundläget, men ändå så ger det positiva inte riktigt den där sprudlande energin jag är van vid.

En annan är känslan av att hjärnan liksom är delvis avslagen. Tankarna flyter långsammare och reaktionsförmågan är inte vad den borde vara i alla situationer. Det märks tydligast på att Klant-Cattis tittar fram lite för tydligt emellanåt. Ett av dagens exempel är att jag lyckades radera tre bilder när jag skulle redigera dem. Gårdagens värsta exempel var att ge kamerväskan en ordentlig smäll. Hur mycket jag spiller och tappar småsaker får ni själva gissa.

Kanske är anledningen att jag börjat slappna av på min semester? Jag upplever mig alltså inte trött i kroppen eller i speciellt behov av vila. En efterreaktion på eventuell stress arbetet haft med sig? En tidig reaktion på ljusbristen som tycks påverka min kropp varje höst?

Teorier någon?

Angående investeringen i tidigare inlägg så gick allt i lås. Med risk att upplevas som tjatig hos de som följer mig på sociala communitys så ger jag er en bild även här. Bilder invändigt får ni som vill se dem vänta ytterligare någon dag på. Det var nämligen just de jag råkade radera tidigare.

Min, bara MIN hästtransport

Ridningen idag innebar rolig träning. Nämligen paraplyträning.
Många av er kanske har varit på en utomhustävling där det plötsligt börjat spöregna. I somras när jag var på fjordhäst SM hände nämligen just det. En plötslig störtskur. Folk rotade fram regnjackor och paraplyer.
Hästarna tyckte alla fäger och prassel var konstigt. DET ska jag öva på tänkte jag. Självklart så är en övning på hemmaplan inte alls någon garanti för att det går bra på en främmande plats.

Sagt och gjort, C och T beväpnade sig med två illgröna paraplyer. De ställde sig först utanför banan några meter ifrån och fällde upp ett och ett lite långsamt. Den guldgula kostaterade att ja det stod någon där men kastade inte mer än en blick på dem. Inga sidosprång, ingen störning i koncentrationen utan fortsatte arbeta i fin form. Till slut så smällde de upp paraplyerna, viftade med dem som barn brukar göra, stod så nära mig det gick utan att bli påsprungna. Inte ens när L hämtade ytterligare ett lila, smårutigt paraply tappade han fattningen.

Jag red i små volter runt T och det fladdrande parapkyet. En enda gång ryckte han till. Det var när L smällde upp paraplyet just bakom honom. Men vid repetetion av detta var inte ens det läskigt. Duktiga, duktiga häst!



lördag, september 10, 2011

Gå inte över ån efter vatten...

Nej, det ska man då rakt inte göra.

Det bästa alternativet av dem som ges är förvånansvärt ofta precis i närheten av mig. Jag träffar ofta vad jag tycker är rätt bland något av det allra första jag tittar på. Och eftersom man absolut ska se sig omkring så göär jag naturligtvis det. Jag åker längre bort och tittar mer, bara för att återvända till det där fina jag såg alldeles nära.

Bra saker hittar mig helt enkelt? Eller kanske mer riktigt jag hittar dem genom att lyfta på varenda sten och kolla om det ligger något bra dör under?

Ett exempel: Min fina guldgula, han hittade jag ju bara ett par mil hemifrån hos det första stället där jag startade mitt hästletande. Han var förvisso inte den första hästen jag provade på det stället. Men ändå!

Jag har ett annat exempel på gång nu också, men det tänker jag hemlighålla 1-2 dagar till, här avslöjas inget förrän allt gått i lås.

Just detta, påminnelsen om att det ofta finns en guldgruva finns att upptäcka närmare än jag anar är väldigt härlig. Den lyfter mig förbi tvivel, stärker mig, rätar upp min rygg lite och skickar mig rakryggad mot vidare äventyr.

En del skulle säga att det har att göra med karma och kanske är det så? Jag tog ju faktiskt hand om den där mobiltelefonen i torsdags och hjälpte killen som tappat den att få den tillbaka. Och så i fredags, direkt så konstaterar jag att det var guld som glimmade där borta i skogen.

måndag, september 05, 2011

De kallar det Paradiset..

Semester, ljuva efterlängtade semester.
I fredags kväll gick jag av det sista arbetspasset. Semesterns första dag i lördags började faktiskt med en tidig morgon som ägnades åt en ridtur innan en ryggsäck med min och makens viktigaste tillhärigheter, varsitt extra ombyte och kameran packades i varsin ryggsäck.
Sedan for vi, via centralen och Burger King till Slussen och för omborstigning på färjan de själva stolt kallar Paradiset.

Vi började så sakta resan ut genom skärgården skärgården mot Mariehamn medan jag och maken satt och tittade ut genom hyttfönstret. Just innan vi ska gå ut för att utforska båten ser jag på håll en gul helikopter komma flygande på anmärkningvärt låg höjd. Just precis, det visade3 sig vara en ambulanshelikopter som strax landar på plattan i båtens för.


Vi såg aldrig när helikoptern lyfte igen, men hoppas det gick bra för den som antagligen blev allvarligt sjuk så snart efter avgång.

Vår rundtur tog oss först ned på restuarangdäcket för att se var restaurangen vi bokat middag på låg. Sedan fortsatte vi uppåt för att tillbringa en bra och härlig stund med att utforska de vindlande trapporna och de många platserna på däck där man kunde njuta av vyerna i vår vackra skärgård.





När skymningen föll gå ned var det dags att gå in och njuta av underbart vällagad middag. Kryssningsmenyn bestod av kräftcheesecake, röding med kantarellstuvning (respektive helstekt hjortfilé med portvinssky) och en underbar lingonmoussebakelse.

Kvällen tillbringades sedan på de olika barerna, vi gillade nog det lugna klimatet i deras lounge bäst.

Morgonen efter väntade jag otåligt på att Markus skulle vakna och ett par timmar senare när vi ätit frukost badade vi och framförallt njöt av värmen på deras "strand". Jag kände hur välgörande värmen var och hur min kropp sög i sig UV-ljuset som en svamp. En riktig "solboost" och jag kunde inte låta blir att fundera på hur välgörande det vore för den ljusbrist som tynger ned mig så starkt senare på hösten. Den som provar får se!


Nu till en helt annan sak!
Såhär lycklig blir en "datanörd! När han just tagit emot paketet med sin nya dator:
My preciousssss  ;)