söndag, september 27, 2009

Nya länkar....

Jag hittade ett par andra bloggsidor som jag tyckte verkade värda att följa. Dessa hittar ni nu där i högerkanten under en testperiod när jag utvärderar om jag vill fortsätta fälja dem. Ni som vill får gärna tala om vad ni tycker om dem också.

Några andra har också försvunnit eftersom deras skrivare tycks ha slutat uppdatera.
Är ni en av de som försvunnit men börjat updatera igen?
Har ni ett annat tips som jag inte borde missa? Hör av er:).

Staden sov...

Det är något visst med att vara på väg till jobbet i ottan en söndagmorgon. Klockan var lite efter fem och staden sov. De enda som syns ute är några enstaka festprissar, ett par andra arbetspendlare och så jag.
Festkillarna är i det skicket som säger mig att de kommer få en tuff dag om de inte lyckas sova bort den.

Många man talar med verkar tycka att det är en pina att gå upp så tidigt för arbete en söndag, och visst har de delvis rätt. Det är inte kul första halvtimmen, men när man väl tagit sig upp och fått på sig kläder tar lugnet över, i alla fall hos mig.

I en stad som sover är jag på väg till min uppgift!
Jag tackar min lyckliga stjärna för att morgonpiggheten får mig att vakna till ganska snabbt och göra morgnar som denna mysig ändå.

fredag, september 25, 2009

Tiden flyger och det är höst!

Ja, här är det full rulle hela tiden!

Packa lådor, äta, sova, rida, jobba är melodin just nu. Dåligt med bilder blir det också eftersom kameran tyvärr mest ligger och skräpar i sin väska.

Men håll ut! Nästa helg flyttar vi först till huset på lördagen, sedan tävlar jag och E på söndagen medan de andra kanske fortsätter med flytten. Då ska jag försöka hinna knäppa en och annan bild i alla fall.

måndag, september 21, 2009

Järnvägsspår

Ja, det är titeln på ett av flera guldkorn i Winnerbäcks nya album som släpptes idag.
Hans låtar är alltid trevlig lyssning och det känns som texterna griper tag i mig och på något märkligt sätt lugnar. Även låtarna fungerar bra för mig året runt har jag en särskild Winnerbäcksperiod varje höst när jag verkligen uppskattar hans låtar och det lugn och sinnesro de skänker mig för en stund.

Tidigare idag funderade jag på vänskap och hur man finns där för någon utan att tränga sig på. Också på att ge och framförallt våga prata av sig utan att behöva känna att känna att man kräver för mycket.
Jag har ofta känslan av att jag värderar vänskapen högre än den jag har/haft den med. Några kontakter är tappade för att den jag haft dem med helt enkelt slutat höra av sig eller verkat oengagerad de få gånger man hörts. På sistone känner jag också blivit sämre på att ta kontakt när det gått en tid eftersom jag inte vill vara den som jagar om de inte längre har något intresse. Hur håller man då liv i en vänskap?
Hur mycket är det lagom att visa att man bryr sig?

Jag känner mig ganska rådvill. En vän som haft det lite svårt en period har tidigare efter något påtryckande från mig om hur det egentligen är sagt sig inte orka med mer än lite sporadisk kontakt.
Nu har denna person berättat att det lagts ytterligare last på dennes börda men inte mycket mer än så.
Hur visar jag att jag verkligen bryr mig (mer än det jag direkt sa). Hur hör jag av mig utan att tränga på och på så vis stöta bort?
Ur dessa tankar kommer också tankar om varför jag inte kan släppa hur de har det. Min önskan och mitt hopp är ju ändå att de vet att jag finns om det behövs.

Det vore väl trevligt att ses ibland eller ha annan kontakt om tiden är knapp. Att få veta hur de har det ibland. Vara den vän de ringer och berättar om det hänt något speciellt kul (eller tråkigt).

Hur vet man vad som är lagom? Hur slutar man bry sig för mycket?

fredag, september 18, 2009

Det börjar bli mörkt och kallt.

Hösten har snabbt ankommit med kyla och rå luft.
Kvällarna och morgnarna blir mörkare och den lite grå känslan infinner dig.
Trots några riktigt fina dagar och mycket positivt på gång så känner jag hur den grå känslan lurar i hörnorna, hur tröttheten försöker tränga sig på. har använt sollampan några kvällar för att mota bort det ljusgrå som försöker smyga sig på ibland. När det grå ändock lyckas smyga sig på försöker jag bara att ge kroppen en andningspaus, ofta hjälper det något att sova en timme extra.

Två riktigt kul saker kommer är planerade att ske inom de närmaste veckorna! Vi ska flytta in i vårt lilla gula hus med gröna knutar och jag ska rida mitt livs första dressyrtävling. Inför tävlingen är naturligtvis också fler dressyrträningar.
Roligt att det händer så mycket på en gång, men det blir mycket att göra.
Packa lådor, tvätta, klippa och polera häst och utrustning tills de blänker, packa mer lådor, träna dressyrprogram och skruva isär möbler är vad som kommer uppta åtminstone varannan ledig minut.

onsdag, september 16, 2009

Förväntan!

Uppföljaren är på väg!
Flickan som lekte med elden
Filmatiseringen av Stieg Larssons andra bok i serien Millenium.
Tyvärr så tror jag inte den den kommer upp i samma höga klass som den föregående men den måste ändå ses, och det så snart som möjligt. Förhoppningsvis i helgen.

Dessutom släpps Lars Winnerbäcks nya album på måndag, tyvärr har jag ju missat att förhandsboka det. Funderar på att hänga på låset till någon skivbutik för att försöka köpa det. Får se hur det blir. Om inte annat kommer jag ju få mitt ex av albumet förr eller senare.
Insåg just att jag har lite dålig koll då jag inte snappat upp att en hel turnéplan släppts och han ska spela på en rad svenska orter under november och december. Funderar på vem jag skulle vilja gå med och om jag ska försöka få biljetter eller vänta och hoppas på en sommarturné i stället. Ska nog sova på den saken och ta nya tag i frågan i morgon. Kan nog vara svårt att få några biljetter alls när man är så sent ute.

lördag, september 12, 2009

Tankfull

En dag som fick en lugn start och sedan har fortsatt med en lugn eftermiddag på arbetet har präglats av eftertanke. Skriver mest det här för att reda upp röran av tankar, så det finns risk för att det blir lite ostrukturerat.

Efter en händelse igår där jag först blev mycket besviken på en person i min närhet, sedan ledsen för reaktionen från personen och till sist arg på mig själv för sättet jag uttryckte min besvikelse på.
Ibland är det så svårt att sända ut rätt signlaer utan att det blir upprört. Samtidigt känner jag att om personer verkligen gav sig tid att försöka förstå och framförallt lyssna på vad jag egentligen försökte säga så skulle de uppfattat att jag faktiskt kan låta arg när jag i själva verket är ledsen eller besviken.

Igår hade jag behövt få chansen att lugna mig och anpassa mig till att återigen blivit besviken på samma person innan jag konfronterades med hur dels den personen reagerade och dels vad en tredje part tyckte om min reaktion. Å andra sidan ser jag det som en utmaning coh en nyttig lärdom i att behöva att interagera med denna person som hjälper mig att tänka i nya banor och hitta nya vägar att uttrycka mig.

Ur allt detta kom sedan en lång och nyttig diskussion med den tredje parten i sammanhanget om vad som behöver förändras för att jag ska hantera sådana situationer bättre. Till att börja med har det med självförtroendet att göra eftersom ilskan på hur jag hanterat situationen mest är destruktiv.

Så min lilla läxa är att börja varje morgon med att fokusera på en sak som jag åstadkom som jag tyckte var bra igår. Häng med ni också och gör samma sak!

torsdag, september 10, 2009

Förtroende är fantastiskt!

Om man kunde spricka av stolthet så hade jag gjort det igår.
Dagen erbjöd nämligen en underbar lektion i hur fantastiskt det kan vara att ha ett djurs förtroende.
Flockdjur har ju som bekant en ganska strikt rangordning och litar instinktivt så väl som inlärt mycket på sin ledares bedömning huruvida de borde fly från potentiella faror. Vi som har sådana flockdjur (som hästar) vet ju hur viktigt det är att vara deras ledare och vinna deras förtroende och igår fick jag ett för mig aldeles övertygande bevis på att jag var just min hästs förtroendeingivande ledare.

Vad som hände?
När jag red en av våra vanliga rundor såg jag redan på håll att det kom motorcykel efter motorcykel på den lilla landsväg som vi rider på en del av rundan. Redan då funderade jag lite över det, men när vi närmade oss såg vi att det måste vara någon MC-träff. Då E tycker motorcyklar är lite obehagliga med sitt buller stod vi och tittade när ett tiotal körde förbi innan jag klev av och ledde honom ut på vägen. Ivrigt berömmandes ledde jag honom sedan förbi hela träffen med hundratals (jag uppskattade det till uppåt 200) motorcyklar, parkerade bilar och fikande människor som huserade precis intill vägen. Eikar tyckte det var något obehagligt med gick snältl igenom utan minsta problem, gissa om jag berämde ivrigt hela vägen. I slutet av området stannade vi till och blev fotograferade av hojåkaren  "Otten" som hade vänligheten att dela med sig av bilderna till mig. Stor eloge till honom!

onsdag, september 09, 2009

Länktips!

För er dom gillar vackra landskap.
Kolla in den schweiziske fotografen Robert Bösch!
Han har några riktiga fullträffar i sitt arkiv.
Robert Bösch

Härliga landskapsbilder som ger mig energi bara av att titta på under sådana här dagar där schemat är mycket pressat.
Tack Johnny för tipset!
Cirkusen med lägenheten har börjat om med visningar och nya intresserade. Det känns mer lovande denna gången, så jag hoppas att magkänslan återigen har rätt.
Moton är tillbaka, dock med felet,som vi börjar få en aning om vad det beror på ochd e tär inte farligt för motorn att köra. Kanske nya tag i det hela nästa vecka.

Bara för att toppa det hela (när jag skyndade hemåt för att fixa till hemmet så det blev tip-top inför den oplanerade visningen igår) så trampade jag snett. Tur hade jag väl ändå för stukningen blev inte speciellt allvarlig.

Så det rullar på och kanske finns det en ljusning på horisonten nu eller åtminstone hopp om en.

måndag, september 07, 2009

Problem

Natuligtvis ska det vara något litet problem.. Får se om de kan lösa det eller om hela cirkusen ska börja om igen...

Moton

Anser verkstaden att det inte är något fel på..

Så nu får vi väl hämta den senare i veckan, ut och provkära direkt sen när vi får felet igen(det torde vi ju få) åka direkt in och lämna och skälla på dem:(.

Så onödigt, de borde fått felet direkt om de provkört på det sätt vi föreslog.

Den är såld...

... men jag kan inte påstå att jag är nöjd med priset.
Får väl jobba på att se det mer från den ljusa sidan. Den är såld nu och snart slipper jag tänka mer på det!

Måndag..

Solen skiner, fåglarna kvittrar. Kanske blir det ett avslut på lägenhetsaffären idag eller i morgon.

Jag har träningsvärk efter härliga träningspass med E.

Det känns som denna veckan börjar alldeles utmärkt.

fredag, september 04, 2009

Så skapar man panik..

Idag kommer det ett inlägg här med lite funderingar. Det var länge sedan sist, så håll till godo.
Nu har jag en längre tid irriterat mig på hur media och andra ansvariga hanterat den nya influensan. Jag anser att de snarast statuerat ett exempel på hur man skapar panik.

Så, jag har ont i huvudet idag och känner även ömhet runt muskelfästena i ryggen.
Är det läge att få panik? Eller ska jag bara fortsätta tro att det är på grund av senaste tidens stress och träning? Om det skulle vara ett virus eller (hemska) tanke influensa på intågande så känner jag inte speciellt stor oro ändå.

Jag tycker denna hysteri är så våldsamt överdriven. Tyvärr är det inte alla som ser igenom rapportera om dödsfall bland relativt unga människor. De stora rubrikerna skapar osäkerhet och rädsla kanske speciellt hos de som inte köpt tidningen och läst hela artiklarna.

När jag åkte pendeltåget för några veckor sedan satt till exempel en mamma med ett ganska ungt barn (spädbarn några månader, kanske ett halvår gammal) och ett äldre barn i samma vagn. Borta i andra änden av vagnen sitter någon med rethosta. Då säger mamman högt och tydligt till sitt barn, "OJ! Det är någon som hostar massor, vi måste flytta oss". Jag kan förstå att man inte vill utsätta spädbarn för onödig smitta, men det kändes så överdrivet. Jag fick känslan att hon inte skulle gjort så om hon inte läst skrämmande ariklar om svininfluensa. Hon var ju uppenbarligen beredd att ta risken att ge sig ut i kollektivtrafiken med barnet och det är ju inte bara de med hosta som kan smitta.

Visst kommer många bli sjuka, många fler än ett vanligt influensa-år. Några kommer också bli riktigt sjuka precis som andra år då vissa får till exempel kraftig lunginflammation som föjdsjukdom. De som löper allra störst risk att drabbas hårt av influensan och för vilka det till och med kan vara väldigt farligt är de i s.k. riskgrupper som av olika skäl har nedsatt immunförsvar. Dessa grupper är ju alltid utsatta för en förhöjd risk, även gällande vanlig influensa och många av dem erbjuds influensavaccin gratis varje år.

Precis som kunniga inom vården sagt länge nu så är den stora faran med "den nya influensan" inte hur sjuka vi blir utan att väldigt många saknar immunitet och en stor del av befolkningen kommer att ligga hemma sjuka samtidigt. Detta kan skapa problem med en mängd viktiga samhällsfunktioner. Livsmedelstransporter, kollektivtrafik, vårdinrättningar och akutsjukvård är några exempel ur en lista som i stort sett kan göras hur lång som helst.

Det pågår också en ganska stor debatt bland gemene man angående hur man bör/vågar vaccinera sig. Jag anser att vi som inte haft sjukdomen faktiskt har en skyldighet att vaccinera oss (om vaccinet hinner fram i tid). Det för att minska smittspridningen.
Den minskade smittspridningen som vaccinationer innebär behövs dels för att upprätthålla samhällsfunktioner och dels för att hjälpa till att skydda de människor som av olika anledningar inte kan vaccineras.

Många av de som inte vill vaccinera sig hävdar att vaccinet verkar farligt och att det testats dåligt. En snarlik produkt(Panderix) har testats mycket nogrannt och därför räcker det med bgränsad testning av den produkt som nu utvecklats. Kraven på ett läkemedel är väldigt hårda och när vaccinet väl blivit godkänt i Sverige måste vi väl lita på att processen fungerar, annars är det nog dags att riva upp hela svenska systemet för ett läkemedels godkännande.

Jag avslutar med citat från SvD:

Trots insikten att dödsfall oundvikligen kommer att hända agerar inblandade parter inklusive ansvariga myndigheter som om detta vore totalt oväntat och totalt överraskande och totalt skrämmande

Och medierna hänger på, direktsänder och rapporterar, paniken når nya höjder, rädslan ökar. Till vad nytta?



Nya influensan-Fakta

Paniken når nya höjder-SvD

tisdag, september 01, 2009

Energikrävande..

För mycket positiv energi får det inte bli.
Då kommer liksom något negativt för att jämna ut.
Moton mår dåligt igen, eller rättare sagt felet tycks inte vara avhjälpt.

In på verkstad igen, hoppas de hittar felet fort och det är enkelt avhjälpt åtminstone.