fredag, juni 26, 2015

Grannarna

Varje kväll vid niotiden kommer närmaste grannarna upp på ängen just intill hagen bakom vårt hus.

De är mycket trevliga om än lite blyga. Jag brukar gå ut och ge dem en liten kvällsgåva

De har fått några nya familjemedlemmar nyligen och de är så söta.

Det är något speciellt med att få bo såhär <3 p="">



måndag, juni 01, 2015

8 år

I morgon har jag haft min älskade häst hemma i 8 år. Han köptes lite tidigare, men fick vänta med att komma hem tills jag lämnat tillbaka foderhästen.

Jag kommer ihåg när jag och Bengt åkte och tittade på fem unga fjordingar.
Jag trodde jag skulle köpa en i åldern 5-7 år som var väl inriden men lite formbar.

När jag satte mig på Eikar kändes det speciellt. Det här är min häst.
Åkte hem, funderade och bestämde mig att jag Jag provade honom och ett sto som jag gillade igen innan beslutet togs.
Tog med Åsa denna gång för att få ett andra utlåtande från en erfaren ryttare.
Den dagen ramlade jag av när han blev rädd och sadeln gled. Det spelade ingen roll. Det var min häst.
Vi har hunnit mycket, vandrat genom glädje och sorg. Jag trodde jag skulle få gråa hår under unghäståren. Han var antingen väldigt snäll och lätthanterad eller nästintill ohanterlig och drog iväg i full fart. Minns när Markus fick gå med för det inte var säkert att rida ut annars.

Jag minns rädslan när han fick panik i transporten och trampade av sig skydden. Allt gick bra, inte en enda skada. Efter mycket lastträning åker han nu bra och lugnt igen.

Jag minns rädslan när jag stod på röntgen med hans skada, diffus och knepig att diagnostisera.
Det tog tid, men den läkte. Anna ställde upp och hjälpte till med utslussning hos henne och hennes ponnyflock i natursköna Hållnäs och lånade mig Fionaponnyn att rida.

Jag minns vår andraplats i LC-klassen på klubbmästerskapen.

Minns härliga uteturer, första galoppen när han fick springa på lång tygel i full fart och jag vågade be om mer. Han lade då i en växel till.

Han är fantastiks med presenningar och behövde inte mycket träning för att vara stensäker med dem.

Med hjälp av nuvarande medryttare Lotta vann vi bästa kostym på förra årets maskeraddressyr.

Vi provade tävla western-trail och om tvåa förra året.
I år fick Lotta i sista stund ta över som ryttare på trail på samma plats då jag kände att vi var på olika plan i en tidigare klass.
De tog också hem en andraplats.

Jag kan fortsätta hur länge som helst.

Ni som varit med på resan, stöttat, hjälpt och varit glada och hjälpt mig vara stolt över framförallt vad jag åstadkommit. Ni får ett speciellt stort tack<3 p="">