lördag, oktober 19, 2013

Hemmaliv

Nu har jag varit hemma en vecka efter min höstsemester.

Förutom att jag emellanåt saknar den värmande solen i Arizona så njuter jag av fint väder även här.
Eikar börjar sakta återfå sin kondition och vi har nu börjat trava korta intervaller. Dessutom ser han till att han får lite extra motion genom en och annan galopp i hagen. Hittills känns han väldigt pigg och fräsch, hoppas det fortsätter så och även ser bra ut på den (förhoppningsvis) sista veterinärkontrollen om tio dagar.

Idag åkte jag en och en halv timme norrut till A & J som äger Fiona. Jag tog mig ett litet dressyrpass på den härliga damen. Det kändes att hon fortsatt utveckla sin galopp då den kändes ytterligare lite mer stadig.

Naturligtvis klappade vi också på det lilla russet Bjäldra som fått en rejäl sårskada på skenbenet med bland annat avskurna blodkärl och ligament. Hon var vid för mig oväntat gott mod och var med och tiggde klappar under hela den stund vi var i stallet och gjorde i ordning Fiona. Det är bara att hålla tummarna att den härliga lilla 21-åriga tjejen får en snabb och smidig läkning.

Sjuklingen Bjäldra
 


Fiona & jag på ridbanan

 
 
Uff, nu är du jobbig ju.
 
Men sedan fattade hon fin galopp
 
Lime roade sig med att försöka haka av grindarna

 
 
 
 
 
 
 
 

lördag, oktober 12, 2013

Sista dagen av Arizona dreams

Sista dagen innebar en resa ned till Oracle och mina vänner på Arizona southern Equestrian center. De ärbetar båda som hästtränare där och hjälper folk med lektioner på quarterhästar, iberiska hästar och de har även fött upp och tränat och tävlat många Paso finos.
Jag blev erbjuden att rida en stund på en av deras paso fino hingstar. Detta var inte den jag fått prova tidigare då han inte längre ägs av dem.

Congrecista har jag däremot sett under ryttare vid tidigare besök. Jag fick öva på att rida i corallen i skritt (svårare än det låter på vad som för en fjordhästryttare känns som en lite eldig, ivrig exotisk hingst), fino (töltliknande gångart), trav och även lite galopp. otroligt nyttigt för att plocka isär hjälperna och använda lagom av hand och tygel. Den här herren är känsligare och svarar mycket snabbare än vad jag är van vid. Så jag fokuserade mycket på att försöka slappna av och rida försiktigt med min sits. För att underlätta avlappningen fick jag "spela fotboll" till häst. Då jag koncentrerade mig på att manöverera bollen blev det en mer naturlig avslappning och nu så vill jag naturligtvis ordna en sådan fotboll att ha hemma längre fram.

Ett intensivt, härligt och lite kort besök i det landskap som saktar ned mig och ger mig ro.


Birk den vackra


Dotter till hingsten Embajador jag ridit vid tigare besök.


Miniatyr


Congrecista (håller en tumme att jag stavat rätt)



Spelar fotboll :)



Provar spansk skritt



Arizona dreams, en vecka på resande fot.

Nu så sitter jag här, de sista timmarna i min svågers hem i Phoenix, Arizona, USA. En härlig men lite för kort vecka i ett klimat på hästen varmt som en härlig sommar eller sensommardag

En veckas resa hit innebär tyvärr ganska precis fem dygn i värme, sol, lite regn, och kaktusars skugga. Tyvärr lyckades jag också pricka in lite jet lag första dagen här då jag var rätt mör. Men efter det har jag haft fyra härligt fina dagar fulla av upplevelser.

Jag känner en 12-årig amerikansk "cowgirl" som från och med i år börjat rida sin drygt 2-åriga quarterhäst på vildsvinsjakt tillsammans med sin far. Hon håller på att lära sig att hantera vapnet för att kunna skjuta själv. Hon kan rida en hel dag, är ute under ganska het sol är nästan född på en häst och också en av de trevligaste tjejer jag känner. Medan de var ute och jagade besökte vi deras lilla hus där de försöker vara så självförsörjande som möjligt på mycket organiskt odlat mat och grönsaker. Lina-Mays pappa, jobbar på ett av de större ranchkomplexen med att träna gårdens quaterhästar.
Organisk odling


Quarter och åsna



Palominos


Hästarnas getkompis


Vidare från dem åkte vi en bit norrut, upp till Sedona och dess röda  klippformationer, det blev en lagom dagsutflykt. Under de här två dagarna övernattade vi två gånger hos svågerns svärmor. Hon bor härligt i kanten av en ganska stor landbit där ökenlandskapet tillåter promenader bland djur och natur. Under September i år så regnade det lite mer än det vanligen gör i de här trakterna, varför öknen vid det här besöket var lite mer blommande, doftande och färggladare än vid mina tidigare besök. på sista dagens morgon fick jag också förmånen att känna hur gott landskapet kan dofta när solen börjar värma upp det regnfuktiga ökenlandskapet.
 Promenaderna på bakgården tillät mig att skymta en prärievarg, se ett antal spår och höra en liten flock yla lyckligt över att de hittat föda då de var hungriga. Vi mötte också en ganska stor och vacker upp i en uttorkad gammal bäckfåra. Plötsligt stod kamera. Kanske hade den ett bo i närheten? Magnifika. vackra fågel.

Något sorts ek med frukt, undra vilken art.










Spår av prärievarg troligen


Svärmor och svågerns svärmor






Vaktel





Sedonas klippor