fredag, juli 31, 2009

I min fantasivärld

Idag red jag genom den gamla slottsträdgården, upp längs skogskanten och runt slottet. Det är så härligt att vi får lov att rida där.

Det är en så vacker miljö med den långa allén, det höga gräset och de mjuka grusvägarna. Den turen sätter verkligen fart på min fantasi och får mig att drömma lite dagdrömmar. Jag tänkte mig tillbaka i tiden till slottets "storhetstid".
Antingen så kunde jag ju vara slottsägarens dotter som var ute och red på min häst eller någon av tjänstefolkets döttrar som fårr låna en av arbetshästarna och av trädgårdsmästaren fått lov att rida i parken då adelsfamiljen som bor på slottet är bortresta. Det vilar ett vackert lugn över miljöerna där ute, lite tråkigt att det får växa igen och parken inte hålls öppen, men samtidigt ger det miljön en speciell känsla och charm.

När turen går vidare lämnar vi slottet bakom oss och rider genom den lilla byn med hus som tillhör slottet. Där bor det många barn som blir väldigt begeistrade och glada då de får klappa E. Jag passar på att snällt berätta lite för dem hur man beter sig kring en häst vilket de faktiskt verkar uppskatta. Eikar är så duktig och står snällt trots att han är lite spänd ett ögonblick.
Iväg i ökad trav på den långa grusvägen jag utmanar E att trava så fort han kan utan att byta till galopp. Bakom oss lämnar vi den vackra miljön och fantasierna, med vetskapen om att vi snart kommer tillbaka igen.

onsdag, juli 29, 2009

En vilsen and..

När jag körde min moto öven en lång bro på vägen hem från stallet idag såg jag en för den vägen en något ovanlig syn. Där på bron som går ganska högt över vattnet och har ganska höga gallerräcken virrade en stackars and fram och tillbaka på mellan körbanor och väggren. Den verkade liksom förvirrad, och jag kände mig tvungen att stanna på väggrenen då det är en relativt hårt trafikerad väg. Jag vände så fort trafiken tillät och såg då litet längre bort vid slutet av bron att det låg en precis nyligen påkörd and på vägen.

Anden som verkade så förvirrad hade alltså precis sett sin artfrände bli påkörd och kanske undkommit bara med en hårsmån själv, bitarna föll nu på plats, den var såklart chockad, jag stannade moton klev av och närmade mig sakta anden som visade sig vara ganska skygg. I och med att jag gick på väggrenen verkade också bilisterna sakta ned, skärpte sin uppmärksamet och efter en liten försiktig vallning av anden från min sida insåg den vackra honan att den bästa utvägen var att tränga sig emellan två av pinnarna i gallerräcket och flyga ned mot Mälarens vatten.

Detta fick mig att fundera lite kring hur djur upplever känslor som skräck och chock, det var för mig helt solklart att anden på något sätt var chockad, men kände den sorg? Stress över situationen? Rädsla för att gå samma öde till mötes som sin artfrände? Ja, antagligen men det jag tror kan skilja från människan är möjligen minne, förmåga och tillvägagånssätt för att bearbeta en sådan händelse. Kommer anden känna obehag bara av att vara på en liknande bro igen? Glömmer de kvickt händelsen? Har de ens ett behov av att bearbeta på något sätt eller accepterar de det som en del av naturen och livet?

Tänk om man kunde få vara ett djur för en dag, bara för att få förståelse för deras tankegångar. Då skule jag nog vilja vara en häst såklart, näst efter det kommer nog någon sorts andfågel.

Flyg väl min vän!

Tack Sarah!

För att du gjort simningen riktigt extra superintressant!
Jag är ingen stor sportkonsument, men simningen är en av de sporter jag följer på tv vid tillfälle.

För att citera Malin Fransson, skribent på DN.se:

Sarahs magnifika VM-final på 100 meter fjäril i Rom är inte bara stort ur ett simperspektiv. Det är också stort ur ett allmänt idrottsligt perspektiv.


Läs hela Malins inblick här:
Sarah kommer bli en av våra största

Nykter och osällskaplig och utåtriktad?

Den senaste tiden har jag vid några tillfällen funderat lite kring mitt beslut att helt sluta med alkohol. Eller ja, beslut och beslut, det har väl mer blivit så med tiden. Jag har väl inte direkt gjort ett uttalat ställningstagande och blivit nykterist och inte kan tänka mig att röra alkohol igen.
Däremot tycker jag inte om alkoholen och dess många negativa effekter. Hur många människors liv tror du inte alkoholen har splittrat på olika sätt? Samtidigt ser jag inget fel i att ta ett vin till maten eller en drink i goda vänners sällskap någon gång ibland. Bara det att jag själv inte gillar smaken av till exempel vin.

Jag har aldrig varit en stordrickande människa, jag har faktiskt aldrig varit så full så jag spytt eller haft svårt att minnas vad som hänt efteråt. Jag har nog bara varit vad en del skulle kalla "salongsberusad" medan jag anser att jag varit ganska ordentligt påverkad vid några få tillfällen i mitt liv.
För inte så länge sedan funderade jag lite över det hela, varför jag nu helt slutat med alkohol och hellre tar en läsk eller allra helst en alkoholfri drink vid de få tillfällen jag hamnar i en situation där jag förväntas välja mellan alkoholhaltiga drycker.

Efter lite funderande och konsulterande med en vän kom jag faktiskt fram till att jag inte haft trevligare (snarare tvärt om) de gånger jag försökt släppa loss och inmundigat några alkoholhaltiga vätskor. Det är snarare så att jag har trevligare om jag tar en alkoholfri kväll oavsett hur sällskapet gör.
Begreppet full och glad tycks inte existera hos mig, så då är jag hellre nykter och lycklig! Men, det är ju inte utan att man känner sig lite annorlunda då man dels inte dricker och inte riktigt förstår meningen med att festa ofta och länge.
I yngre år var jag gärna på uteställen med en god vän, men då för att umgås eller dansa, men även intresset av det har avtagit, det är inget jag saknar alls trots att det aldrig förekommer numera. Någon gång går jag väl ut och äter middag i sällskap.

Emellanåt funderar jag på om jag inte generellt är ganska osällskaplig, vännerna är lätträknade och ytliga bekanta likaså. Jag uppskattar en hemmakväll eller en ensam stund med djur och natur bäst.
Samtidigt så tror jag att jag upplevs ganska utåtriktad då jag behöver och trivs med att umgås i mindre till medelstora sällskap.
Det händer till och med att det tycks mig jobbigt att vara några timmar eller något dygn åt gången.
Blyg känner jag mig då rakt inte. Det är bara en känsla av att välja mitt umgänge väldigt noga, att bara sällskap inte duger, utan det måste vara sällskap som ger mig energi.
Ett sällskap som inte ger mig detta är jag hellre utanför, därav att jag nog av en del ses som ganska osällskaplig.


Den vackraste bilden jag sett denna månad:
Joel Sartore
Surfa gärna runt lite på fotografens hemsida och låt dig imponeras!

(Tack Johnny som hjälper mig att hitta till sådana sidor).

lördag, juli 25, 2009

Viljan att vara positiv.

Veckan har karakteriserats mest av jobb.
Morgontröttheten har äntligen börjat ge vika.
Senaste dagarna har jag dock känt lite bristande engagemang i såväl jobb som fritid.

Från att ha varit full av idéer, lust och framförallt ridlust förra veckan, har det stagnerat till en lugnare känsla av vad som behöver göras både med E och hemma.
Det har liksom tagit emot lite att hålla sig till planen och jag saknat mitt positiva och energifulla jag.

Dagarna blir så mycket lättare om man vaknar med ett leende i stället för känslan av en liten tyngd av vad man borde göra. Samtidigt blir det en ond cirkel om man analyserar det för mycket.
Vad jag kommit fram till är att jag är lite känsligare än jag önskar att jag vore. Måste ju inte reagera på "allt" utan det vore ju lite enklare om visst rann av utan att påverka.

Men jag har sagt det förut, inget rensar mitt huvud bättre än en upptagen dag på jobbet. Det känns faktiskt som det positiva energifulla är på väg igen! Kommer inte ens ihåg hälften av det jag funderade över tidigare idag. Kanske hade jag bara en lång startsträcka efter årets semester.

tisdag, juli 21, 2009

Morgontrött... Jag?

Som jag nämnde igår är det blandade känslor kring att vara åter på arbetet och försöka hitta in i rutinerna igen.
En så enkel sak som att gå upp på morgonen, inte för att jag alltid brukar stutsa upp, men så långt ifrån det brukar det ändå inte vara.
De här första dagarna däremot har det verkligen tagit emot, jag som aldrig trycker på Snooze-knappen utan snarare vaknar strax innan väckarklockan har tagit god tid på mig att vakna till.

Nu tror ni kanske att jag är bara ovan efter att ha sovit längre på semestern. Men jag tycker inte riktigt jag gjort det utan haft ganska tidiga morgnar en hel del dagar. Hur som helst hopaps jag det rättar till sig snart och jag kvickt kommer in i rutinerna igen. Det har varit underbart med avslappnande semester men som det vanedjur människan är kan det vara positivt med inarbetade vanor ocn mönster också.

Det känns bara så ovant att det plötsligt tar så mycket längre tid innan hjärnan vaknar ur sömnens dimma på morgonen.

måndag, juli 20, 2009

Behaglig soffa och måndag, mycket måndag.

Denna dag startade sådär. Jag vaknade riktigt supertrött efter alla helgens aktiviteter. Dessutom fanns den där, den lilla svaga obehagskänslan. Varför obehag? Jo, det var en släng av jobbångest. Missförstå mig inte nu, jag trivs bra på jobbet. Det är snarare den där vetskapen om att nu är det åter dags för tidiga morgnar, vardagens krav och ständigt denna önskan att hinna med mer än vad tiden räcker till.

När jag till slut fick upp ögonen ösregnade det dessutom ute. Det blev ett snabbt beslut att stanna hemma i nya tv-soffan i stället för att ge mig ut och rida som planerat. Efter att ha vilat där ett par timmar extra kändes det så mycket bättre. Jobbångensten fanns kvar men sedan när jag väl kommit iväg och var på plats kändes det som vanligt bättre. Bara att leta sig in i rutinerna och ur semesterlunken nu så kommer det bli bra!

söndag, juli 19, 2009

IKEA-kaos

Ja, Ikea-kaos är det i halva lägenheten just nu, och jag är SÅ trött.

Men vardagsrummet blir nog toppenfint när det är klart!
Och med nya tv:n, vi som haft en tjock-tv ända tills nu. Skulel nog ha fortsatt med samma tv lite till om det inte vore så att den börjar blir trött. Då passade vi på en köpa en lagom dyr ganska stor plattis på en gång:).

onsdag, juli 15, 2009

En bild!



Sötponnyn hoppade metern!

söndag, juli 12, 2009

Smultronställe

Ja, idag har jag hittat ett smultronställe. Eller egentligen två smultronställen, fast i olika bemärkelser. När jag hämtade E i hagen såg jag plötsligt att det bara lyste rätt av smultron. Var såklart tvungen att stanna och plocka oss ett strå medan jag försökte hindra Eikar att sluka de plantor han kom åt.
Gav honom ett smultron vilket han gillade och genat tiggde mer, så de goda bären var snabbt slut.

Red sedan iväg åt ett håll jag inte riktigt undersökt förut, varit i närheten men inte ridit upp ditåt, det visade sig att där låg en alldeles underbart vackert bevarad klungby som förvaltas av statens fastighetsverk.
I samlad skritt red vi igenom detta vackra område, när byn tog slut tog en trevlig grusväg med läge för högre gångarter vid, något som jag hittills saknat lite.
Måste rida längre på vägen någon dag, himlen såg ganska hotande ut en stund så jag tyckte det var bäst att ta mig hemåt ifall det blev oväder. Turligt nog kom det bara några regnstänk innan de mörka molnen drog bort.

torsdag, juli 09, 2009

Upphittad

Hittade en hund i morse.

Eller jag såg den först från fönstret men trodde det bara var någon som rastade sin hund lös, en halvtimme senare insåg jag att så inte var fallet.

Efter lite detektivarbete från Polisen (eftersom jag misstänkte att jag visste var den kom ifrån) fick de tag i ägarens mamma som kom och hämtade den:).

Så nu är/kommer den hamna i rätta händer igen.
Väldigt snäll och söt men i början väldigt osäker.
Tur att jag var ledig så jag hade tid att vänta i lugn och ro med den lilla (eller nåja ganska stora) sötingen. Annars hade jag tagit mig tid, eller löst det på något annat sätt.

Hemma igen!

Hem ljuva hem!
Finns det något bättre än att komma hem efter en lång resa? Att klappa katterna igen, att bara sitta i sin soffa.
Så otroligt skönt även om det känns som jag lämnade en liten del av hjärtat kvar i Arizona. Jag tänker redan i banorna att nästa gång ska vi....

Ja, någon mer resa till USA blir det helt klart, när är en annan sak. Gissningsvis så dröjer det väl några år men denna resan har helt klart gett mersmak.

Nu sitter jag här i gryningen, vaken på grund av lite förskjuten dyngsrytm pch väntar in morgonen. Med morgonen kommer möjligheten att åka till E.
Sötaste buponnyn, jag har saknat dig så!

tisdag, juli 07, 2009

California beach

Denna sista dag innan hemresan tillbringade vi såklart några timmar på en en strand i solskenet.
Det var så härligt med sol,och salta vågor. Vi såg pelikanerna dyka efter mat längs kusten, andra sjöfåglar leta mat längs strandkanten och livvakterna patrullera stranden som gick så långt ögat kunde nå.

Tyvärr underskattade vi solens styrka något och tog alldeles för lite solkräm på oss, det kändes inget väl på stranden men nu sitter vi båda här med ordentlig solsveda som kom ett par timmar efter solbadet. Konstigt att vi lyckades få så kraftig sveda på bara två timmar trots att vi har en bra grundfärg sedan tidigare under resan. Jag brände mig ju inte ens under ridturen i Arizona.

Men gjort är gjort och det är bara eftervårda. Vi köpte en relativt dyr "after sun lotion" med tea tree och aloe vera i en butik som finns i gallerian, hoppas den är lika bra som den är exklusiv:).






I morgon kommer nog bli en lång dag av bilåterlämnande, incheckande och väntande på flygplatsen innan flyget går hem på kvällen.
Lite hemlängtan har vi allt börjat få, så det ska bli skönt att komma hem till djuren.

lördag, juli 04, 2009

Universal studios

Gårdagen ägnades åt ännu ett äventyr, nämligen ett besök på Universal studios.
Jösses vad stort det var!
Först åkte vi en rundtur som tog oss förbi alla studios där allt från CSI till actionfilmer spelas in. Rundturen innehöll också bland annat uppvisning av en del specialeffekter som exploderande bilar, en tur till "hajen sjön" och ett besök på "Wisteria lane" från Desperate housewives.

Sedan fortsatte dagen i deras Theme park, där det fanns shower, simulatorer och åkturer i hollywood tema.

Några favoriter var:
The Mummy: En berg och dalbana där man möter allt ifrån fällor till läbbiga kryp.

The Simpsons: En berg och dalbanesimulator där man följer med Simpsons till Krustyland och får en magkittlande åktur över hela Krustyland.
Mer info här:
The Simpsons ride

Jurassic park
Riktigt häftig vattenattraktion med en stor snabb "drop" på slutet.
Fösta gången var jag livrädd när nedförsbacken kom, men sedan var det riktigt riktigt kul!



torsdag, juli 02, 2009

Grand Canyon


Ja, vad ska man säga?
Utsikter som tar andan ur mig, gör mig lite smått höjdrädd och samtidigt gör mig väldigt väldigt fascinerad. Natur kan vara så häftigt.Bilder kan inte göra hela upplevelsen rättvisa, men kanske kan ni få känna en liten gnutta av hur fantastiskt det är.

När vi tittade ned i kanjonen kunde man se människor gåendes på en vandringsled där nere. Då förstod man verkligen hur högt det var, de var bara prickar i insektsstorlek.


Omkring grand canyon finns också ett rikt djurliv även om många av djuren är lite skygga och håller sig borta från lederna där det rör sig många turister.
Under vandringen längs en sträcka av kanjonens sida såg jag glada ganska tama ekorrar, snabba små ödlor och imponerande vackra kondorer som utnyttjade de uppåtgående vindarna.





onsdag, juli 01, 2009

I´ve been riding in Arizona


De senaste två dagarna har vi åkt en hel del bil i Arizona.

Vi har under de dagarna träffat underbara människor, varit hos en vän till Markus bror och fått se en en riktig ranch. Jag fick till och med följa med dem på en ridtur då cowboyen i familjen skulle lämna fyra hästar på bete. Så jag och två av hans tre barn var på en cirka två timmar lugn ridtur på Arizonas torra grässtäpper.


Jag fick en av ranchens påliltigaste hästar vid namn Petunia. Hon var så härligt lyhörd och snäll men hade ändå mycket energi. Det var så underbart kul!



På kvällen lämnade vi våra nyfunna vänner och åkte vidare en halvtimme för att övernatta hos M:s brors svärföräldrar i deras fina hus som låg vackert och lite avskiljt utan att vara ensligt. På deras tomt sprang många fåglar och vildkaniner glatt omkring. Jag trivdes verkligen både med huset och föräldrarna, så det var med lite tungt hjärta vi lämnade dem och styrde kosan mot Grand Canyon som är morgondagens äventyr.




Vägen vi åkte idag slingrade sig upp och ned över några berg och bjld emellanåt på helt fantastiska vyer även om kurvorna ibland var så skarpa att det var lite läskigt.


Jag vill redan komma tillbaka hit någon gång i framtiden!