torsdag, mars 21, 2013

Guldklimp!

Igår hade jag en underbar stalldag.
En sådan där dag när hästen betalade sig i glädje flera gånger om.

På morgonen kom en ridsugen Jessie. Medan hon värmde upp Eikar så förberedde jag lite av dagens projekt.

Jessie provar att öppna grind från sadeln

Få rumpan på rätt sida stolpen..

Sådärja. Efter några försök klarade de det riktigt fint, även om Eikar
var lite för ambitiös och gärna ville spinga genom övningen i
stället för att ta ett steg i taget.

Nästa projekt var en idé jag velat göra ett tag, men tyckt att det var bäst att prova när vi var två stycken.
Många av er vet ju att Eikar har en talang för presenningar. Men samtidigt så kan han i vissa situationer vara lite bakskygg vilket gjorde att jag tänkte att det faktiskt skulle kunna vara litet läskigt för honom.
Vi började såklart i skritt först, men jag hade verkligen inte behövt oroa mig och efter bara ett halvt varv började Jessica trava litet.

Detta var väl ingen konst?


Jag och Eikar provar i galopp

Eikar och Jessica i full fart!

På kvällen sedan red vi dressyrträning och han var minst lika fantastisk då. vi red bland annat fyrkantig volt i samlad galopp med en kvarts bakdelsvändning i hörnen. Lustigt nog var det svåraste inte alls att vända utan att stoppa vändning i rättan tid så vi kom rakt framåt på nästa sida av fyrkanten.

onsdag, mars 20, 2013

Händelserika dagar!

Sista tiden har det hänt en hel del här.

I lördags var det dags för årets första lastning och utflykt med Eikar. Nämligen till våra tidigare stallvänner som numera står på Wiggeby och deras lördags trail som de har varannan vecka.
Info om trailen finns här:
http://cowgirlup.bloggagratis.se/2013/02/27/9526398-ojamn-vecka-trail-lordag-pa-wiggeby/
Och lite foton finns hos en annan deltagare här:
http://beautyalices.blogg.se/2013/march/lordagstrail.html

Det var Eikars debut i westernsammanhang (fast vi hade vanlig utrustning) och han uppförde sig exemplariskt. Med mig hem fick jag ett par saker som behöver mer övning. Något jag faktiskt ska börja med på förmiddagen idag.
Lastningen då, nja det märktes att han inte hade åkt på ungefär ett halvår. lite trams när vi lastade för att åka dit. Mer trams när vi lastade för att åka hem. Dessutom var det en blåsig dag med lite vind som ven runt släpet och han var orolig speciellt på hemvägen. Dags för lite mer lastträning med andra ord.

På söndag kväll dök en till synes vilsen kattunge upp här precis när vi skulle iväg. Inget halsband eller tecken på ägande. Den formligen slängde sig upp i Markus famn när vi kom ut. Eftersom den såg välmående ut kelade vi med den en stund innan vi bestämt satte ned den på marken i trädgården, på säkert avstånd från bilen vi just skulle köra ut från uppfarten.
Redan på måndag eftermiddag dök den upp igen. Då hade han dessutom blivit så modig att han kom från ingenstans och ställde sig i dörrhålet när Markus skulle gå ut.
Vi blev minst sagt fundersamma. Andra dagen i rad, frusen, kelig men pigg. Med tanke på dess låga ålder hade vi inte hjärta att köra ut den i snön igen utan den fick komma in en stund. Sedan höll vi koll i området, lyssnade efter människor som letade och tog ett par vändor när lillkissen vallade oss i området i hopp om att den skulle visa oss var den hörde hemma. Det slutade alltid med att vi hamnade hemma hos oss igen.

Det kändes inte bra, den hörde ju ganska uppenbarligen hemma någonstans, men var? Vi bestämde oss för att den fick stanna över natten och så fick vi göra lappar kommande morgon. Det återstod en sak att prova redan ikväll. De nya närmaste grannarna, jag hade aldrig sett någon katt där men en av gångerna verkade han ha kommit sättande från deras trädgård.
Jag bestämde mig för att gå dit och knacka på vilket var tur eftersom det visade sig, lyckligt nog att han visst hörde hemma så nära och att de redan hunnit bli lite oroliga över honom.
Nu har vi lov att kela hur mycket vi vill med lilla Truls när han dyker upp och kan gå hem med honom om det skulle behövas. Naturligtvis tar vi inte in honom något mer nu när vi vet var han bor.
Truls på besök

I måndags kväll så var det dags för medryttaren M att prova på att rida för min (och Eikars) tränare. Det gick riktigt bra och var så kul att se dem göra en del av de övningar jag känner så väl. Och naturligtvis red M mycket väl och han förde sig riktigt snyggt. Eller vad tycker ni?





Igår vilade mitt guldkorn medan jag och en vän åkte genom hela Mälardalen och lite till för att hämta en litet russin (russ-sto) vid namn Lime. Med blott två år på nacken så ville man ju inte rikigt åka släp. Jag plockade då fram fjordingnerverna, envisheten och morrandet så efter någon halvtimme stod yrvädret i släpet.

Väl hemma hos A så släppte vi ut den nya i hagen och plockade fram kameran. Vilken trav russet hade. Hon var ju minst men kunde trava så de andra var tvugna att galoppera.
Lite senare gjorde jag ett försök att rida welshstoet. Men även jag och fjordingnerverna insåg rätt kvickt att denna häst rådde jag tyvärr inte på. Jag gav tyvärr upp ganska kvickt vilket är lite irriteerande men så kul är det inte, när det känns som att man kommer att vara både gul och blå innan man har segern i sin hand.

Fart i flocken


Lilla Lime i täten

Lime & Xanadu

Lime och Fiona-monstret

Hela flocken, från vänster: Xanadu, Lime, Simba, Fiona

Idag väntar inte mindre än två omgångar för Eikar. Från förmiddagsomgången hoppas jag kunna återkomma emd lite spännande bilder:)