Idag startade jag och maken dagen med att åka in till Kungsträdgården och dess vackra körsbärsblom. Att bara ströva, sitta och ta in blommornas vackra skörhet kändes som att sinnet fylldes av en läkande ro.
Ro har jag haft lite ont om ett tag. En vår med en stressreaktion, framskjutande av mål som just känts inom räckhåll och nu senast en halt häst. Precis när vi satt oss på tåget hem ringer telefonen. Eikar ligger ned i sin sjukhage och ville inte ha lunch. När han inte vill ha lunch är det läge för oro. Jag sitter nästan och hoppar i sätet och tycker tågresan går långsamt. Stallägaren ringer strax igen, de har gått en stund och Eikar visar i alla fall tecken på att vilja beta gräs och fiser som om han gått på böndiet. Kanske har smärtstillande, våra korta betesstunder (gräsinvänjning), stillastående i sjukhage och den smärtstillande medicinen som tillsammans ställt till det lite.
När vi når ut är han rätt så pigg och framförallt hungrig, faran över med andra ord. Svalkar honom också lite med svalt vatten eftersom det är ganska varmt och han stått i solen. För säkerhets skull åker Markus och köper ingredienser till en magkur. När han är tillbaka börjar underhållningen:
- Få i honom sista medicindosen tillsammans med en liten portion magkur
- Truga i resten av magkuren
Detta iförd kläder för en förmiddag i city. Kladdigt, kladdigt må ni tro ;-)
Det börjar bra
Kladdig mule
Kampen om kladdet, E försöker hämnas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar