Hatkärlek

Hatkärlek är nog det jag känner inför denna mörkrets årstid.
Jag tycker om vintern med vit härlig snö, en galopp i pudersnö eller ett snöbollskrig (med den man håller kär) en solig vinterdag. Det tycker jag är härligt, vet inte om jag skulle vilja bo nånstans där det alltid är varmt, nä jag gillar vintern för mycket.
Själva hösten i sig är mörk, grå och trist för mig. Jag vet att det är en nödvändig omställning till vintern men jag har ändå svårt att trivas när det är höst.

Jag kan slå vad om att de nya människor som träffar mig en höst tycker jag känns gnällig och tjatig, medan jag hoppas de som träffar mig på sommaren eller vintern är av en annan åsikt.

I år har jag nu utövat ett nytt trick, jag drömmer mig bort lite när det känns som värst. Och då menar jag inte drömmar om solsemester, bad och strandliv. Naturligtvis längtar jag efter det också men det känns ändå för avlägset och man blir nästän nedslagen av hu långt det är till semester. I stället "drömmer" jag om små saker som man lätt kan uppfylla.
Idag är det att åka hem sätta mig under soffan under en filt med sambo, katter en kopp varm choklad och en hyrfilm.
Man får leta efter vardagens ljusglimtar och idag har det verkligen fungerat:).