Den sköna tröttheten.

Jisses vilken helg!
I går steg jag upp och såg en strålande sol, härligt eftersom dagen var fullbokad. Först ut till E som dagen till ära skulle släpa däcket för första gången. Han var otroligt duktig och var väldigt lugn trots att han tyckte ljudet och linorna var lite läskiga. När vi släpat runt det c:a 20 minuter byttes selen mot en sadel för att B skulle få rida en dryg halvtimmes rask skritt-tur med korta travsträckor. Jag själv använde apostlahästarna för att ta mig fram.

Sedan bar det vidare av till ett annat stall, jag skulle få prova en clydesdale. Det var en av de roligare mest intressanta hästar jag suttit på de senaste åren. Det är något speciellt, härligt och maffigt med att rida ihop något så kraftigt. Det var också ett riktigt kvitto på att jag verkligen trivs med kallbloden. Maffigheten, den som även E har är så härlig. Fördelen med E i jämförelse är ju att han har mer smidighet vilket är till stor nytta i dressyren.

Som avrundning på helgen red jag idag en träning för "Supersvante". Fokuset var på lösgjordhet, tempo och ställning. Vi jobbade även med ställning i halter och fick förklarat varför det var bra och hur han borde reagera på ställningen. Det var lika härligt och givande som vanligt och när jag hörde regndropparna börja falla tänkte jag på hur mysigt det var att vara i ett ridhus så man slapp bli nedkyld av regnet. Eftersom jag red sist avslutade jag med att att pressa E ytterligare med några rejäla galopprundor i det härliga ridhuset. Han fattar fint från skritt nu, jag blir så stolt bara av tanken på det.

När jag skriver det här är jag så där härligt trött, lite öm i benen och blickar tillbaka på en fantastisk hästhelg!