Hjärnan fascinerar

De senaste dagarna har jag fascinerats mycket av dem mänskliga hjärnan och vårt minne.
Som i morse, när jag kom på mig med att "sakna" en bil som brukat köra om mig om morgonen senaste veckan när jag cyklat till stationen. Jag visste inte ens at tjag lagt märke till jsut den bilen (jag kanske ska förtydliga att jag alltså cyklat klockan fem på morgonen och i genomsnitt blir omkörd av ungefär tre bilar.

Idag kom jag alltså på mig med att tänka, var är den röda Peugeoten idag? Lite senare så inser jag att också den gröna Volvon som nu kör förbi har jag också sett varje morgon. Jag visste som sagt inte ens att jag lagt märke till dessa bilar, ganska intressant hur mycket hjärnan tar in är det.

Dessutom är jag nu säker på att vissa typer av situationer framkallar en väldigt speciell typ av drömmar hos mig. Drömmarna har inte alls något med situationerna att göra och sambandet är inget man ser enkelt. Jag antar dock att det ändå vara ett sätt för hjärnan att bearbeta det som skett och är antagligen mycket positivt även om drömmarna mest känns förvirrande just när man vaknar.

Vaknar förresten, varför vaknar man (eller känns det i alla fall som) man alltid direkt i aslutning till mardrömmar? Jag tror det är en skyddsmekanism för att förstå att det vi just upplevt inte är verklighet.

Vad tror ni?
Har ni också kunnat sätta ett samband mellan drömmar och situationer?