onsdag, augusti 04, 2010

Det enda som hörs är koskällan...

Det lugna klinget av skällkons klocka, en röd katt i min famn, kossor så nyfikna att de jagar mig när jag springer längs staket. Lyckliga krumsprång i vår tafattlek.

Naturen är nära och jag blir lugn och lycklig.

1 kommentar:

stina sa...

Låter alldeles, alldeles underbart....njuuuut!