Åsa och Robson

Efter en kort stunds kelande med min gula stjärna i morse bar det av mot Vallentuna och ett annat stall.
Det var nämligen dags att hälsa på min vän Åsa och hennes fina Robson. Kameran var självklart med och vi hade redan innan planerat att jag skulle ta några fina ridbilder på dem.

Åsa hade redan varit i stallet och tvättat Robban, nu var det dags att knoppa och sätta på full tävlingsmundering. Robban såg laddad och kanske trodde att det var eftermiddagstävling idag.

Sedan gick vi upp på ridbanan och då var det min tur att rida en stund. Jag har ridit Robban ettt par gånger förut men detta var första gången på kandar.

Så gott som från första stund kändes det mjukt, harmoniskt och trevligt. Efter några varv spack ett brett leende upp på mina läppar. Jag var nöjd, Robban verkade trivas och de saker jag bad om gick ganska lätt.

Jag red öppnor och slutor, galoppvolter och någon skänkelvikning. Galoppen och fattningarna var härligt mjuka. Jag kände mig så duktig.

Jag tror att jag måste revidera uppfattningen jag länge haft att halvblod inte är något för mig alls. Vissa fina halvblod som Robson måste nog faktiskt få lite dispens.

Härlliga inspirerande häst.