Härliga lördag!

Vaknade vid åtta.
Åt frukost i lugn och och ro, det var ett tag sedan jag sist åt det utan att i bakhuvudet ha en tanke på att det är ett visst antal minuter tills jag ska iväg.

Matade kanin och ödla. Hoppade i stallkläderna och åkte ut till stallet och tog in Eikar och hans hagkompis så de fick kraftfoder och Eikar hann torka lite efter nattens regn.
Pratade en stund med stallkompisen innan jag försökte putsa upp lite guldglans på Eikar.

Strax så kom Jessica, vi sadlade och tränsade.
Först red jag en stund och kände att han var minst lika pigg som igår. I början såg dganska mycket ut såhär:

Övertaggad

Strax efter det där buset så skulle jag se ett fladdrande i ögonvrån precis när jag rider ut på bortre långsidan samtidigt som Eikar formligen exploderar framåt.

Bromsa, bromsa, sitt. Han lyssnar ganska fort och under tiden har hjärnan pusslat ihop vad som hänt.

Skrittar bort till hörnet igen. Ja, mycket riktigt där sitter en förvirrad näktergal och fladdrar mot fönstret och slår i skallen om och om igen. Jessica konstaterar att hon inte når den från maken. Då spinger hon tvärs över ridhuset och hämtar pallen. Hon fångar kvickt in den lilla fågeln i sina händer och bär den till ridhusporten. De flyger lyckligt iväg så fort hon släpper den.

Åter till ponnyn som känns ungefär lika kraftfull och explosiv som en sådan här med trimmad racermotor:

För tillfället går han alltså under smeknamnet Hummer-fjording

Jag rider en dryg halvtimme och kämpar hela tiden för att han ska slappna av och hitta formen utan att vara så spänd. Bitvis går det riktigt bra.

Svetten bryter fram

Sedan är det Jesscias tur, Eikar är fortfarande spänd och ger henne inget gratis utan hon får verkligen jobba. Hon kämpar verkligen och tar vara på ögonblicken han mjuknar. 

Börjar fungera

De jobbar på båda två, Eikar med att tygla sin överskottsenergi och Jessie med att verkligen rida i varje steg. Sådana här koncentrerade uttryck ser man:

"fighting-face"

Efter en dryg timme så lossnar det äntligen lite och de fina lite mer avslappnade momenten blir fler och fler, längre och längre.

Fint

Avslutningen blev en ganska lång trav på halvlåga tyglar Jessica jobbar med att få honom att länga sig så mycket som möjligt. Nu känns både häst och båda ryttarna ganska nöjda.

Nöjd

När utrustningen plockats av spolar vi av honom den droppande svetten innan vi släpper honom droppande blöt ut i hagen och låter honom rulla sig. Det har han verkligen förtjänat.

Vi vinkar hejdå, åker hem och slänger utsvultet i oss grillspett till lunch.

Dessutom har jag köpt nya ridstövlar.

Nu blir det en lugn kväll där jag har skygglappar på för disken och annat som borde tas om hand.