Lost in the desert

Idag åkte vi till Lower Salt river där några vilda hästar håller till i områdena runt floden.
Med hopp om lite tur så jag fick se vildhästar gick vi ut på en drygt tre kilometer walk-trail slinga vid en av rastplatserna i området, nämligen Phon D Sutton.

Vi gick längs floden till att börja med, då utan att se några hästar trots ivrigt spanande. Det stora antalet hovspår och träck vittnade om att hästarna brukade röra sig där.
Stigen vi gick hade bitvis väldigt långt mellan sina markeringar och det var inte alltid helt lätt att hålla reda på vilket som var huvudleden i detta myller av gångstigar.
Plötsligt hörde vi ett frustande väldigt nära oss. Naturligtvis tittade vi runt i buskaget frustningen kom ifrån men utan att se den häst som frustat.

Efter ett tag såg vi inte längre några stigmarkeringar, vi hade alltså kommit av huvudleden.
Markus sade skämtsamt att nu går vi vilse och hittar vildhästarna.
Jag kände mig ändå inte så orolig eftersom vi hela tiden visste i vilken riktning floden låg och att vi i värsta fall kunde följa den tillbaka. Vi försökte mest hålla det som borde vara rätt riktning mot början av leden.
Vad tror ni hände en halvtimme senare?
Ja, precis, vi siktar först två hästar. Det visade sig vara en hel liten flock som gärna fotograferades och till och med verkade lite nyfikna på oss.