Cool Kiboo och Max...

.... vila i frid.

jag kände dig inte så väl eftersom jag endast var din fotograf, men när du föddes förra året galopperade du rakt in i mitt hjärta med ditt charmiga sätt och härliga modighet. Nu hade du hinnit bli vacker som en dag och lovade en del för framtiden.
Tyvärr fick du bara bli ett år på grund av en sparkskada.

Max, du fick bara leva några dagar. Dina ägare upptäckte ganska snart att något inte var som det skulle, att du verkade lite rosslig. Men inte trodde jag att det skulle vara ett medfött fel i halsen..

Stallfotografen är onekligen lite ledsen nu..

Matthet...

...är nog den allra jobbigaste känslan.
Smärta (inom rimliga gränser) har jag inga problem att uthärda, men att känna mig matt gör det så segt at ta sig igenom det vanliga. De hinder man normalt flyger över av bara farten kräver plötsligt att man samlar sig till ett ordentligt avsprång.

Som tur är händer det inte ofta och går förhållandevis fort över.

Ljuvliga trädgård!

Det är något speciellt med att kunna gå ett varv i sin egen trädgård och beundra de vackra blommorna:

Kortsiktigt tänk..

Jag försöker att inte låta människor och deras åsikter irritera mig. Jag försöker också låta bli att i förväg bygga oro för framtida händelser inför vilka jag tvekar över den positiva effekten av. Få saker lyckas dock irritera mig så mycket när någon sågar en lösning totalt på grund av dennes rädsla att det inte blir bra eller rädsla för saker som inte ännu hänt. Jag tycker att det är att tänka kortsiktigt att förutsätta att det komerm att bli sämre än alla alternativ (speciellt om det inte ens finns något fungerande sådant).
Jag försöker att leta efter de positiva sakerna, att se saker jag känns tveksamma som en tillfällig lösning som sedan kan vidareutvecklas till något bättre. Jag försöker också se en helhetsbild och gärna till och med tänka hur personen på "andra sidan" problemet ser saken. Det kan vara  svårt men för varje gång blir det lite lättare att vara ödmjuk alla sidor av olika problem.
Däremot är det viktigt för mig att framföra att jag är av en annan åsikt, men det räcker då med att säga:
Jag ser det inte så och lämna det vid det.

Jag funderar om det här med att se flera sidor av saken på något sätt är sammanknutet med logiskt och komplext tänkade? Jag ser mig ju som väldigt logisk och har i alla fall löst en hel del komplexa mattetal i mina dagar. Ganska ofta glömmer jag bort att inte alla tycks se "andra" sidan lika klart som jag och blir därmed irriterad i onödan. Jag hoppas verkligen att de inte ser den och sedan struntar helt i alla andra ;).

Jag och den guldgule!