I don´t make friends..

Riktigt så illa det kanske inte är. Det är klart att jag har vänner.
Däremot har jag inte så många, men de jag har finns ju där och ställer upp. Om inte annat är det så man märker vilka som räknas.

Det jag tycker är lite knepigt är att en del människor verkar tappa intresse för mig efter en tid. I början är allt så bra, sedan efter ett tag blir upplevelsen att det enda som gör att det lever vidare är att jag hör av mig emellanåt. När jag gör det så är allt som vanligt.
När man inte får riktigt gensvar måste man väl ha sjunkit en bit i deras prioritetslista. Jag har upplevt det här lite för många gånger nu och det känns mest som en störande upprepning. Varför ska jag alltid vara den som värderar hela vänskapen högst?

Männniskor tycks liksom inte fästa sig vid mig, eller jo det gör de men jag verkar inte så intressant i längden. Kanske har jag för höga krav men jag har väldigt svårt att tro det, hur svårt kan det vara egentligen att ge lite emellanåt i stället för att bara ta.
Kanske är jag för snäll, för även om någon som jag nästan gett upp hoppet krng att höra av så pratar jag gärna eller hjälper dem om det behövs när de rätt vad det är hör av sig.

På jobbet kommer jag inte heller någon riktigt nära eller ens nära bli ytlig vän med, men där vet jag att det beror lite på mig själv. Jag känner faktiskt inget behov att umgås med kollegorna utanför arbetstid. Jag tycker mycket om dem allihop och de är härliga och trevliga personer men det behövs liksom inget mer, inte som det känns nu i alla fall.

Dessutom festar jag ju inte, våra svenska alkoholkultur går ju i princip ut på att man festar tillsammans några gånger och sedan utvecklas någon slags vänskap.

Mitt konstaterande är att eftersom jag inte trivs bra i större grupper av ytliga bekanta försöker jag behålla de vänner jag har. Jag försöker att inte lägga energi i sorg över de som inte fäste sig vid mig och slutade höra av sig och ta en vänskap för vad den blir.

Det är väldigt skönt att ha lagom mycket folk lagom nära, det ställer ju betydligt mindre krav på att man ska hinna med att umgås med alla eller hjälpa till att bära deras bördor. En viktig del av vänskap är att ge och ta, och jag har inget alls emot att vara den som ger först, men någon gång vill jag ha något litet tillbaka.

I dont make (many) friends helt enkelt!